”Du vann Susann!” av Helene Billgren

Laholm är en liten söt stad med små gränder och trähus. Jag stannade där med tåget på väg ner till Österlen. Teckningsmuseet är av rått trä och byggdes av ett projektteam bestående av enbart kvinnor. Jag kommer för att titta på Helene Billgrens utställning med titeln ”Du vann Susann!” – en flickbok från Wahlströms förlag. I den här sortens böcker handlar det ofta om hästar och kärlek, om drömmar om den ende rätte och om den framtida lyckliga familjen. För mig är Helene Billgrens utställning ett dokument över den nu vuxna hästtokiga flickans drömmar, sorger, besvikelser, glädjeämnen och liv – den handlar om flickan inom oss som aldrig fick en egen häst i verkligheten, bara i fantasin.

Helenes teckningar är upphängda med häftstift direkt på det ohyvlade träplankorna som utgör väggar i Teckningsmuseets entréhall. Papprena är tunna och jag slås av hur proffsigt det ser ut i all sin enkelhet. Utställningen består både av teckningar och kläder/textila verk.

Hennes kläder hänger i mitten. Det är ett par minimala rosa sidenshorts och ett linne med utsökt broderade detaljer. På shortsen finns applikationer i form av paket, broderade OS-ringar och granris. På linnet finns en sockerbit som hänger i ett snöre och över allt finns orange rosetter av siden. Det får mig att bli glad. Helene har alltid fått mig att skratta. Det roliga ligger i att hon klarar av att att visa på det bisarra i tillvaron på ett enkelt, okonventionellt och uppfriskande sätt. Alla kan känna igen sig tror jag. I alla fall kvinnor. Allt är så fintstämt och vackert. Men bakom det vackra lurar det fula, det allvarliga, nakna. Motiven, är flickor (hästflickor mest) som är lätta att känna igen. Jag uppfattar det som en medveten schablonartad kvinnobild. Långt svallande hår, lösögonfransar, plutande munnar, smala midjor, stora bröst och långa ben. Ungefär så som alla flickor innerst inne drömmer om att se ut. Samtidigt är Helenes flickor smarta, fräcka och starka. Jag tänker på Pippi Långstrump.

Det är flickor som längtar, söker bekräftelse och lever långt från nuet. Jag var också en sådan där hästtjej, utan häst, med massor av oförlösta känslor inom mig. Och jag väntar fortfarande på att min drömprins ska komma och hämta mig på sin vita springare…suck.

Tror att det är just detta i Helene Billgrens konst som griper tag och som gör den så intressant. Hon lyckas fånga dubbelheten i våra liv. Hon vågar prata om den stora undanträngda, föbjudna längtan som finns inom många av oss. Det som ingen vill erkänna i rädsla för att verka patetisk eller svag. Kan inte avgöra hur en man skulle känna för detta, kanske är detta något djupt kvinnligt i dessa drömmar? Om en egen häst, om en prins, om bebisar, om ett eget litet hus med grind.

Det är svårt att recensera Helene Billgren. Det ligger så nära. Jag nöjer med mig att visa hennes bilder och vill samtidigt tacka Helene för att hon är generös och låter mig göra det. Samtidigt vill jag nämna några av verkens titlar: ”glad i mål”; ”de lyckliga åren (2002-2006)”; ”hästtokig i dig”; ”jag önskar mig en ponny”; ”leka häst”; ”rida lätt” o.s.v. som förstärker berättelserna i teckningarna.

dscn0404.jpgdscn0405.jpg

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: