Tornet och Bulldozern

Tänk dig ett ”torn” och en ”bulldozer” .

I detta fallet är tornet en man och bulldozern en kvinna, men det kan naturligtvis vara motsatta förhållanden.

De faller pladask för varandra och deras förhållande är från början fyllt av erotisk attraktion och hänryckt begeistring. Deras möte väcker något viktigt till liv i dem. Bulldozern outtröttliga, nästan naiva och småaggressiva försök att komma nära är precis vad Tornet längtar efter. Äntligen en person som inte ger upp utan vill ha kontakt med honom. Äntligen en som vill ”befria” hans dolda liv. Bulldozern känsloutbrott, livlighet och spontaneitet ger Tornet hopp om befrielse. Tornet upptäcker kanske för första gången en passion för en annan människa och vågar tro att kärlek är möjlig. Tornet upplever detta som omsorg och intresse utan krav och han vågar fälla ner ”vindbryggan” och låta sig invaderas i första förälskelsefasen. Tornets ointaglighet uppfattar Bulldozern som lugn och stabilitet, det som den aldrig vilande Bulldozern längtar så efter. Det är egenskaper som hon inte kan hitta i sig själv. Tillfälligt kan hon slappna av och stoppa sitt maskineri och ger personen i förarhytten (sig själv) möjlighet att lägga märka till sig själv och andra.

Men Tornet och Bulldozern förälskar sig i varandras försvar. Samtidigt dras de till de varandras inre, som de intuitivt märker påminner om den del av dem själva som de har glömt och gömt under försvaret. När Tornet börjar visa upp sin mångsidiga talang att försvinna och Bulldozern far blint fram med sina öppningsmanövrer inleds den dynamik som får förhållandet att allt mer likna en jakt med angrepp och försvar än ett kärleksförhållande. Precis de försvar som de blev så förälskade i skapar nu kärleksproblemen.

Bulldozern tolkar Tornet som avvisande som följs av känsloladdade förebråelser, som visserligen är förståeliga men som snart förlorar proportionerna. Bulldozern känner sig avvisad som person och Tornet å sin sida känner sig missförstådd. Kritiken och kravet på känslomässigt ställningstagande startar den automatiska låsmekanismen hos Tornet. Det resulterar i intetsägande svar från Tornet som: ”Kanske det” eller ”Vet inte”. Sådana svar ger Bulldozern en känsla av att bli utestängd, samtidigt som det luktar osäkerhet/svaghet. Det är som bensin på Bulldozern motor, som kör igång med ett brak. Bulldozern försöker invadera Tornet som reagerar med omedelbar reträtt. Han blir kall och stänger av. Bulldozern får panik och rusar efter… Kriget är ett faktum.

Det dröjer inte länge förrän Tornet lämnar utan överenskommelse om när de ska ses igen. Bulldozern väntar på att telefonen ska ringa, men inget händer. Den inre oron rasar i kroppen utan att få utlopp i handling. Hon måste göra något. Men medan Bulldozern hela tiden varit uppfylld av den brutna kontakten känner Tornet inte av vad som pågår. Han har dragit upp vindbryggan. Händelsen är utanför honom själv och han tänker inte längre på den.

Tornet är mer upptagen med självförsvar än kontakt och Bulldozern är mer upptagen med att tränga sig på än att respektera det Tornet säger och gör.

Bulldozern kan inte se Tornet som den han är, dvs känslig och rädd för närhet. Men det är lättare för Tornet att skylla på att det är Bulldozern som kväver honom än att det är hans eget fel som inte berättar om sina känslor istället för att bli kall och avvisande. Bulldozern å sin sida pressar hellre sig på än att möta den smärta av tomrum som finns inom henne och inse att det inte tjänar något till att kräva kärlek.

När Bulldozern och Tornet krigar är det inte för att de vill ha krig utan för att de vill ha kärlek! Men kärlekskänslorna river upp de gamla kärlekssåren som aldrig läkt ordentligt. Och för att slippa känna smärtan det innebar att bli övergiven/missförstådd/kvävd tidigt i livet sätts de överlevnadsstrategier som användes i barndomen igång på nytt. Det handlar alltså inte om nuet utan om det förgångna.

Förutsättningen för att få slut på de låsta positionerna är att båda lägger ner vapnen. Kärleksförhållandet kan hjälpa Tornet och Bulldozern att få syn på sina fastlåsta upprepningar, eftersom de i så hög grad sätter igång varandras försvarsmekanismer. Deras attraktion och svårigheter ger dem möjlighet att lära sig att förhålla sig till isolering/närhet och makt/vanmakt på ett nytt vuxet sätt.

Även om ingen utveckling kan ske utan smärta är det långt mer smärtsamt att inte alls förmå att utvecklas, eftersom det känns som att vara halvdöd mitt i livet. När de slutar kämpa vinner de sig själva och förhoppningsvis också varandra!

För att det ska gå måste Tornet o Bulldozern lära sig att lyssna och ha verklig kontakt. Äkta kontakt mellan Tornet och Bulldozern kräver att grammofonskivan stannar. De måste båda lära sig att lyssna utan att reagera automatiskt som de gjort i barndomen. Skilja på då och nu. Det är dags att göra något som de inte brukar göra. Pröva något nytt.

Om Tornet låter bli att känna sig angripen kan han också sluta att efterlämna ett psykiskt och fysiskt tomrum – att helt enkelt bara stanna kvar. Och när han gör det förlorar hans partner sin främsta anledning till angrepp. Denna nya situation skrämmer antagligen Tornet. Tornet måste nu kommunicera sina känslor till omvärlden på ett nytt sätt: ”Jag vet att jag brukar bli kall och inte visa att jag egentligen blir rädd och sårad…” eller ”Jag klarar inte av att du pressar mig, jag känner mig rädd och kvävd”. Och om din partner älskar dig finns det verklig möjlighet att bli hörd och förstådd (inte kvävd!) och uppleva verklig kärlek. Du och din älskade kan få en ny slags kontakt som kan bli början till intimitet.

Och Bulldozern måste inse att det är fruktlöst att gå till sin partner och fråga: ”Älskar du mig?” utan istället fråga sig själv: ”Älskar jag honom?”. Bulldozern måste inse att hon inte kan ta ansvar för andras sätt att visa kärlek, bara sitt eget sätt. Kärleken som ges till dig kan inte ändras utan att man förstör den. Den är som den är. Du måste ge upp föreställningen om att du kan få precis vad du behöver bara du kämpar hårt. Om du törs ändra på din syn på kärleken i stället för att ändra på din älskade så tvingar du dig att se det som kommer till dig i stället för att tvinga in din älskades kontakt i ett bestämt mönster. Du ger din älskade en chans att vara den han är och att ge det han vill ge på sitt eget sätt.

Din partner (Tornet) kan på inget vis rädda dig från den känsla av övergivenhet du hade för länge sedan som barn. Du (Bulldozern) är inte längre något hjälplöst barn och det är inte livsfarligt att bli övergiven, även om det är obehagligt. Du ska istället koncentrera dig på att betrakta verkligheten nyktert med öppna ögon och öron och sedan värdera vad du tycker. Du behöver inte springa rakt in i det brinnande stallet som en häst gör när det brinner. Du kan betrakta, värdera och känna dig fri att välja vad som blir bäst för dig. Handling kan vara att inte handla, dvs att stanna upp och låta någon annan ta kommandot för en gång skull. När du studerar vad som sker pendlar ditt liv inte ständigt mellan hopp och desperation. Man kan säga att du håller dig själv i strama tyglar och släpper din älskande fri. Det handlar om att inte hela tiden överge sig själv i hopp om att bli räddad av din partner. Mot Tornets murverk är du ändå alltid hjälplös.

När du reagerar på att skydda dig själv – dvs när du reagerar relevant på att du blir sårad och visar att det gör ont – kommer din partner också att reagera annorlunda. Han kan inte längre lägga all världens ondska på dig. Han måste upptäcka – om han kan och vill se öht – att han har gjort dig illa. Om han älskar och respekterar dig kommer han att sluta såra dig. Det är inte säkert att han kommer trösta dig, men det viktigaste kriget upphör.

Ur boken Prinsessan o Grodan av Hanne Hostrup, Psykolog, Gestaltterapeut

Annonser

3 Responses to “Tornet och Bulldozern”

  1. Förlåt att jag svär på din blogg, men: -FAN VILKEN BRA TEXT! Den kan nog många relatera till vare sig man är Tornet eller Bulldozern, man eller kvinna!

    Gilla

Trackbacks

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: