Tryggheten en illusion – hemlösheten lurar bakom krönet

Park Aveny i regi av Tobias Theorell, text av Lucas Svensson, Göteborgs Stadsteater.

Samtidstragedi om hemlöshet och förgänglighet (* * * * *) Fem stjärnor!

Pjäsen utspelar sig under två bokmässor den första 1998, den andra 2001. Huvudpersonerna är Ell som är bokförläggare och hennes psykotiska syster Sou och Ells alkoliserade man Martin. Sou tycker att hon ser döda människor på stan. Martin är kritisk till allt Ell företar sig allmänhet och bokbranchens snobbighet i synnerhet. Ell lanserar Adam som är den nya unga förmågan. Han skriver böcker om ondska och vårt behov av skräck. Adam och Sou inleder ett förhållande och Sou blir med barn. Martin predikar för Adam och Adam ser upp till Martin.

Scenografin som är gjord av Sven Dahlberg är underbart suggestiv. Uppbyggd som en snurrande karusell med dörrar där skådespelarna kommer och går genom dörrar och luckor. Formspråket är enkelt och rent och skådespelarna lyfter verkligen här. Jag har aldrig sett något liknande i teatersammanhang. Verkligen snyggt.

Under andra akten förflyttar sig karaktärerna och tillstånden. Martin super ihjäl sig och Adam blir ett arrogant svin. Han övertar Martins åsikter och stil och ger ut böcker som handlar om Martin och Ells liv. Ell får reda på att Martin hela tiden älskat Sou och börjar dricka; hon övertar Martins alkoholism. Sou blir frisk och Ell blir tokig. Den kidpussande glamourösa, framgångsrika, ständigt leende Ell är nu plötsligt helt ensam. Alla hennes vänner undviker henne. Det är så tragiskt. Ell har plötsligt inget av det hon trodde hon hade. Hon har inget företag, inga pengar, ingen kärlek, inga vänner, ingen man, inget hem och hon är gravt alkoholiserad.

Det man tror man har och där man tror man hör hemma kan plötsligt vara borta. Tryggheten, pengarna, hemmet, vännerna kärleken, allt kan vara borta i ett trollslag. Tryggheten är en illusion och hemlösheten lurar bakom krönet.

2 kommentarer to “Tryggheten en illusion – hemlösheten lurar bakom krönet”

  1. Det mest grundläggande kännetecknet hos våra ”fattigvårdsorganisationer” är nödvändigheten att överleva. Vare sig dessa är uppbyggda på någon kristen värdegrund eller ser sig själva som utvalda för detta uppdrag, så är det främsta intresset bevarandet av institutionen. Så till exempel om en organisation är uppbyggd på att ”hjälpa” utsatta människor, blir det paradoxalt nog också den organisationen som står allra längst ifrån att vilja se en lösning. Detta skulle ju äventyra organisationens existens och göra den överflödig i samhället.

    De stora heliga kolosserna Socialtjänsten, Stadsmissionen och Frälsningsarmén, men detta gäller dock generellt de organisationer som i grunden är overksamma för hemlöshetsfrågans lösning. Att godtrogna människor fortfarande tror att någon av de ca 900 organisationer i Sverige inriktade på hemlöshet skulle få antalet hemlösa (läs definitionen av hemlös på http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2000/3367/2000-15-1+Sammanfattning.htm) att minska genom pengar och andra gåvor får allt omvärdera sin tro för att inte känna sig lurade.

    För hur ”gudagoda” och ”ärliga” representanterna för dessa organisationer än kan låta i olika sammanhang är självbevarelsedriften och upprätthållandet av det monetära systemet det bakomliggande syftet, då det är pengarna som ger organisationerna medel för att ta makten över andra människors liv och för sin egen överlevnad. Precis som en fattig/hemlös utan andra alternativ blir tvungen att tigga eller tvingas stjäla för sin överlevnad, måste också organisationerna göra vad som krävs för sin.

    Detta försvårar avsevärt eller kanske till och med omöjliggör en förändring inom dessa vinstbaserade organisationer, då det inte bara är deras egen överlevnad som sätts på spel, utan också den materialistiska livsstilen som förknippas med rikedom och makt.

    När nu alla ”hjälpa-hemlösa-organisationer” byggt sin grund på hemlösa människor blir i sin förlängning den oroande framtiden att bevara dessa institutioner, detsamma som att vidmakthålla människor i detta tillstånd. Så för att detta inte ska bli allt för uppenbart erbjuder organisationerna allt utom det primära för hemlöshetens lösning, vilket är ett tryggt eget hem. Detta är till största del förankrat i sitt egna pengabehov och/eller vinstsyfte.

    ”Vad kan jag tjäna på detta” är vad folk tänker. Om förtjänsten ligger i en verksamhet för och på hemlösa individer, kommer man bekämpa lösningsfokusering med ännu mer ”svindyr” reklam och tigga ännu mer pengar till sin organisation. Detta är en av orsakerna till varför folk inte är rättvisa mot eller kan lita på varandra.

    Då någon presenterar samma lösning för hemlösa som övrig befolkning har för att på ett någorlunda sätt klara av sina privatliv, då försvarar sig organisationerna med att problematisera och kategorisera hemlösa individer som en ”grupp” och påtalar olika problem och symtom vi alla skulle uppvisa efter ett tag i hemlöshet.

    Rolf Nilsson
    Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
    Tel: 0736-76 42 86

    Gilla

  2. Om vi utgår från att alla medborgare i detta rika land tillhör, att alla människor i Sverige tillhör en gemenskap som tävlar med alla andra gemenskaper om att vara bäst i hela världen på demokrati. Om vi verkligen menade något med att ”alla ska med”, borde det då inte vara en rätt het sak att få ner hemlöshetsantalet till noll ganska omgående?

    Varför för inte de som anser sig representera vår allas demokrati bättre än alla oss andra inte upp frågan på regeringsnivå, istället för att låta förvirrade stadsdelar bolla livsöden mellan sig. Istället för att låta pressade landsting och kommuner slänga hemlösa mellan sig som kastbollar. Istället för att låta frivilliga och socialproffs göra upp märkliga avtal mellan sig och över utsatta människors huvuden i ”demokratisk” anda.

    Dessa avtal kvarhåller människor i livslångt utanförskap. Det är avtal som aldrig, aldrig, aldrig leder till att hemlösheten i grunden löses. Är detta verkligen vad de folkvalda menar med att vara bäst i världen på demokrati? Varför följer vi då inte det som står i lagen?
    Om vi följde det som står inskrivet i regeringsformen och om vi verkligen ville leva upp till allas våra mänskliga rättigheter vi skrivit under på, så skulle hemlösheten vara över i morgon. Om vi la våra egenintressen som politiker och tjänstemän, som karriärister och som löneslavar en aning åt sidan, bara en aning och delade med oss av hemligheten, av oåtkomligheten, av det som vissa ser som den självklara rättigheten när det gäller dem själva.

    Då skulle vi inte behöva snyfta oss fria när vi passerar stadsmissionens eller situation Stockholms snuskigt påkostade reklamkampanjer i tunnelbanan – snyfta eller fnysa oss fria. Jag tror att den allmänna oviljan att verkligen ta ställning för det som ligger i ordet demokrati på sikt kan vara minst lika farlig som att låta en före detta hemlös bo i just ”mitt” rena, ordnade kvarter . Eller att låta en före detta knarkare bo i ett just ”mitt trygga område”.

    Vad blir det kvar av vår stolthet och vår förmåga att värna om varandra när vi inte längre står för något? När vi låter oss skrämmas av kickproducerande snusk-journalister som skriver om precis vad som helst för att få sälja lösnummer.
    Vad som helst utom om det som verkligen betyder något. Journalister skyller på läsarna, läsarna skyller på myndigheterna, myndigheterna skyller på bristande anslag och på pengar. Pengar förvandlar sig ständigt, söker nya former. Former som hetsar och lockar oss. Vi fyller det offentliga rummet med enorma nakna tjejer utan att någon reagerar. Detta är helt okej i ”demokratins” namn men om hemlös tigger på tunnelbanan ryggar vi indignerat tillbaka.

    Har vi tappat kontakten med vår värdighet? Borde inte värdigheten ligga i att vi bryr oss om att alla har rätt till den – värdigheten alltså. Denna värdighet vilar på att vi upplever oss ha samma grundläggande rättigheter som de vi delar vår tillvaro med. Det som jag ser som en rättighet för mig själv måste vara en rättighet för dig också? Inte bara en möjlighet om du anpassar dig till det sätt på vilket jag missbrukar bonusjaktens spelregler. Den jakt som jag bedriver för att uppnå andra värden. Värden som ligger på en högre nivå. Värden som svävar en bra bit över det som vi kommit överens om i detta land utifrån FN deklarationen.

    Fastighetsspekulanter gör sig feta vinster utan att vi medborgare reagerar. Hyror trissas upp och priserna tävlar med demokratin om utrymmet. Det är inte dessa värden som ligger till grund för det gemensamma. Det handlar i grunden inte om du ska ha en Mercedes i stället för en Folkvagn. Eller en dyr märkeströja istället för en lite billigare. Grunden handlar om att ha ett tryggt hem och att ha mat för dagen. Allt annat är bonus! Det är dessa ”bonusar” som vi ska hänföra till möjligheter. Inte det grundläggande som bostad och mat.

    Idag pratar vi om höga löner som om det vore rättigheter. För väldigt många människor i Sverige har denna syn på möjligheter också blivit till rättigheter.
    I alla fall i deras egna huvuden. Detta har i sin tur har lett till att det för väldigt många andra har blivit så att de grundläggande rättigheterna som står inskrivna i vår grundlag i stället har förvandlats till en möjlighet.

    Om jag nu vänder mig till dig som medborgare och frågar: Tycker du att dina bonusar skall komma till dig på bekostnad av en annan människas rättighet så ryggar du antagligen tillbaka. Du kanske känner dig förolämpad. Du tycker kanske inte att jag har rätt att anklaga dig. Därför ber jag dig istället att begrunda denna lek med ord som ”demokrati och rättighet”.
    Annars kan du kanske se det som en möjlig skyldighet.

    Samhället är nog mycket skörare än vad vi tror. Det vet vi som någon gång som trillat utanför!

    Rolf Nilsson
    Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
    Tfn: 0736-76 42 86

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: