En kollektiv onani som ger allt mindre kickar

Narcissismen – det osedda barnets dödsångest!

93050-pola

En paradoxal värld. Den virtuella bekräftelsen har uppstått i en värld där en av de sju dödssynderna tycks vara att visa att man behöver andra människor för att må väl. De sociala medierna härskar över våra liv likt en jättelik kollektiv onaniapparat som ger allt mindre kickar alltmedan vi människor blir allt sämre på att ta hand om varandra genom innerliga möten.

På Facebook kan vi berätta om våra känslor som vi inte vågar visa i verkliga livet. Det blir legitimt att visa våra ”futtiga” upplevelser i vardagen. Som att vi ska äta lunch, dricka en kopp kaffe eller bara har vaknat även idag!

Alex ställer frågan i showen kring vad som är ok att dela och vad som inte är det. En enhällig publik  tycker INTE man ska dela sin rykande färska utplockade binnikemask eller sin bebis lösa avföring. Jag är mer tveksam. Allt utom det som exploaterar andra människor tycker jag ska vara ok att glädjas över i gemenskap med andra likasinnade. Problemet är att publiken vill något annat än dess underhållare. Vi föraktar dessa känslomässiga offentliga onanister (projektion) och var och en av oss tänker i hemlighet mest på den egna utlösningen. Alla som har utrustats med ett förnuft inser att denna ekvation inte kommer gå ihop.

Underhållare utan publik (followers) finns inte!

När denna lockelsens magi upphör behöver vi något nytt – en ny drog som får oss att slippa känna den existensiella ensamheten flåsa oss i nacken.

Vi vill alla känna att vi tillhör en flock där vi är älskade som vi är – känna känslan av sammanhang (KASAM). Det narcissistiska samhället tillåter oss inte att ge uttryck för detta behov utan att skämmas. Det bör man ordna med hjälp av andra mindre osjälvständiga metoder. Det är inte ok att be grannen att stanna upp då man behöver berätta att man är orolig för sin gamla senila mamma, den äkta mannens misstänka otrohetsaffärer eller impotens eller om undulaten är krasslig.

Tomheten som skapas kring människobarnet då hon inte får känna sig älskad och sedd av sina narcissistiska föräldrar söker sina substitut på nätet – ett  narcissistiskt uttryck för denna längtan efter bekräftelse – en kollektiv onani som ger allt mindre kickar.

Alex är du Jesus?

Isåfall har du mycket att göra nu för vi är alla bara väldigt olyckliga osedda barn.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: