Som att försöka skriva en kärleksroman utan känslor

Lyssnar på Lena Andersson på repeat till jag lyckats anteckna ner allt jag måste komma ihåg och så småningom förstå. Måste läsa och läsa och läsa. Vill lära mig formulera eller på annat sätt gestalta det jag redan vet. Jag vill inte vara vag. Inte vara slarvig. Inte heller umgås med slarviga. Lära mig sortera in saker i prydliga fack. Inte som att försöka skriva en kärleksroman utan känslor, utan motsatsen. Och du, det går inte att uppleva riktig passion utan mod. KK-realtioner funkar aldrig. Inte heller är det en lösning med engångsbestick för att slippa diska. Man måste inte älska sig själv, men man kan inte hata sig själv för då föraktar man de som älskar en. Apropå självhat.

Jag tänker på att jag hatar att det syns när man redigerar på FB. Och att jag hatar sociala medier. Hatar distansen, anonymiteten och därigenom råheten. Men behöver ju dem, eftersom man aldrig får några riktiga brev längre. Saknar äkthet. Dofter. Sådana människor som Lena Andersson som förstår. Vill resa bort. Långt bort. Ta min lilla ängel till ett varmt land. Och vara borta väldigt länge till allt känns ljust och fräscht igen.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: