Archive for februari, 2017

2017/02/27

Only art turns me on

 

Slutsatsen av veckans hermeneutiska övning på Twitter:

Nästan alla på denna sinnessjuka plats (Twitter) verkar bedriva någon slags egenterapi och dissocierar svårt, som utomstående (och samtidig deltagare) blir man sakta nedbruten av det mobbingartade debattklimatet. Stor risk för att tappa fokus och hopp om allt alltså. Twitter är alltså en starkt beroendeframkallande depressiv drog. Börjar som vetgirighet och vilja att förstå världen och slutar med att man själv är ett litet troll?

Man ska inte ha för stort hopp till människans vilja att göra gott, de tvärsäkra som inte förstår begreppet självinsikt,  är mindre än summan av den armè av småtroll som skockas i horder kring dem. Letar du efter självhatarna som gestaltas i nationalismens, konservatismens, socialnationalismens, homokonservatismens, antifeminismens, islamofobernas, islamismens, anti-semitimens, vänster/högerextremismens  o fascismens tecken (som parat sig och muterat på alla upptänkliga vis) behöver du inte leta, de finns alla där. Gemensamma nämnaren verkar vara att de ser enkla lösningar på extremt komplexa problem. Den världsomfattande cirkusen kan möjligen liknas vid kvantfysikens kaostillstånd eller när immunförsvaret försvarar sig mot sig själv?

En annan viktig och inte så hoppingivande insikt man gör ganska fort är att politiker inte är en benämning på någon som är vuxen och kan ta ansvar. Kanske är det inte ens mänskligt möjligt att få grepp av ett KAOSTILLSTÅND som världen befinner sig i nu? Samma sak gäller för komiker eller för den delen ansedda författare och forskare. Du behöver egentligen bara kunna två saker för att stå ut att vistas där längre än en vecka. Vara oförmögen att kunna förstå att komplexa samband existerar, vara hatisk och sakna förmågan till eftertanke och reflektion. Du behöver bara skriva på ett papper på att du ska vara trogen en ideologi och inte tänka själv och lova att aldrig gå utanför din dörr och visa dig i din inrunkade pyamasdräkt. Du kan med fördel missbruka olika droger. Kallas även indoktrinering och jobbet du utför kallas för propaganda fast du tror att du arbetar som journalist.

Det är sådant som alltså alla borde vara livrädda för. Att det öht finns människor som är intresserade av att ingå sådana avtal är naturligtvis en ytterligare komplex fråga utan enkla samband. Även om detta bråkar man naturligtvis. Dagismetodiken och samhällspsykosen breder ut sig. Själv greppar jag inte detta, men inser också att det hedrar mig. Jag är alltså en människa med insikter om mina egna begränsningar.

Det viktigaste att lära unga människor är att lära sig njuta av livet, naturen, kulturen och varandra, läsa och skriva, lära sig skilja på emotionell statistik och vetenskaplig dito, hopp om framtiden, kvantfysikens lagar och hur man bemöter härskartekniker.

Sammanfattningsvis only art turns me on.

Eller som Foucault uttrycker det:

”Kunskap är ett själsligt äventyr och en själslig förvandling. Den som vet skiljer sig inte från den som inte vet genom det enkla faktum att den förre känner till vissa saker, utan genom det faktum att personen i fråga inte längre är densamme. Med andra ord: kunskap är det som förvandlar själva subjektiviteten hos den som vet.”

Att uppnå detta kräver dock att en verklig dialog på lika villkor tar plats mellan tolkaren och det tolkade.

”För att fråga måste man vilja veta, d v s veta att man inte vet.”

Nu ska jag skriva om ”råttmannen” – han som trodde att råttor skulle smita in i hans rövhål om nätterna och plocka ut min examen i psykoanalytisk teori. Nästa vecka ska jag gå en kurs i praktisk filosofi, med fokus på pessimismen. Det känns ju lite positivt ändå.

”Genom att koncentrera sig på att livet saknar mening öppnar sig en möjlighet att njuta av livet.”

2017/02/21

Vi lever i ett parallelluniversum och är egentligen redan döda?

På fullt allvar så blir jag snart sinnessjuk av den totala förvirring kring vad som är FACTS och FAKE NEWS på sociala medier. Och vem som finns på riktigt och vem som är troll och vem som är ägg. Känslan är, lever vi alla i ett parallelluniversum där vi egentligen redan är döda?

Hoppet står nu till  att flytta någonstans dit inga nät hittar. Ett övergivet träslott mitt ute i skogen. Jag spyr på hur jag påverkas av det narcissistiskt störda barnet Trump och fräts sönder av den hjärnkraft som rinner rakt ut i detta svarta hål genom dessa osexiga sarkastiska bråk med alla härskartekniker du kan räkna upp på dina elva tår. Denna triviala höger/vänster polarisering som vi ägnar våra liv åt, istället för att försöka samarbeta för att lösa de problem som vi faktiskt har för att kunna NJUTA!

På dödsbädden:
– Vad ångrar du?
– Twitter.

“A man who lies to himself, and believes his own lies, becomes unable to recognise truth, either in himself or in anyone else, and he ends up losing respect for himself and for others. When he has no respect for anyone, he can no longer love, and in him, he yields to his impulses, indulges in the lowest form of pleasure, and behaves in the end like an animal in satisfying his vices. And it all comes from lying–to others and to yourself.”

— Fyodor Dostoevsky (1821-1881), from The Brothers Karamazov

2017/02/18

Jag tar avstånd från alla känslor som förföljer mina tankar!

Ja, ”herre gud”? Ibland saknar jag en man med resurser i mitt liv och sedan vaknar jag med ett ryck och förstår att DEN TANKEN är förmodligen den som gör att patriarkatet inte självdött ännu.  Och då känns ju livet lite som det kommit igång igen.

2017/02/18

Idag börjar nog inte heller livet

 

Vinterkräksjukan tänkte att jag ska inte tro att jag ska klara mig så lätt och så gav hon mig migrän i sju dagar i sträck istället, det var väl ändå lite fint gjort att skona mig så. Jo, men det är ju underbart att det snart är vår. Jag ser vissa vårtecken, även om mina ögon är faktaresistenta (haha) mot allt som kanske kan vara lite positivt. Det finns hopp. Det kommer ljus. Yoga är räddningen. Imorgon ska jag skriva den där rapporten som jag skjutit upp i ungefär 200 dagar. Bilder från i morse tidigt kanske kl 05.30. Blomman vet ju inte att det inte är jul och är kanske den vackraste jag sett i sitt slag (Daphne). Brorsan förljer  mig överallt. Jag vill gärna tro att det är kärlek, men det handlar nog mer om Gourmet Gold (kattpaté). Porträttbilden är från i somras. Håret var ju faktiskt platinablont.

2017/02/15

Det finns olika sorters människor. Man kan lära känna dem genom att studera hur de städar sina hem.

Det finns olika sorters människor. Man kan lära känna dem genom att studera hur de städar sina hem. Vissa städar bara när det är mörkt och aldrig genom att lyfta på några möbler eller prylar. (Denna metod kan ”riktiga städare” med rätta ifrågasätta om det ens kan kallas att städa, eftersom huvudparten av skiten sitter bakom möblerna.) Andra släpar runt möbler och prydnadssaker och hänger på olika stegar för att komma åt med trasan för att torka högt och lågt i alla vrår. Dessa människor skulle aldrig städa utan starkt ljus, de städar också bara på impuls, ofta i panik, och lugnar sig inte förrän allt är rent. Då somnar de och sover i ett eller två dygn. Den tredje gruppen har inga saker och nästan inga möbler och de städar metodiskt och sammanbitet så gott som ständigt för att eliminera risken att någonsin behöva riskera att få ångest över ett hårstrå på det vita badrumsgolvet eller marmeladkladd på köksbordet.

En sak jag funderat på är varför detta livsviktiga yrke antingen är helt obetalt eller underbetalt. Om ingen städade skulle vi ju förflytta oss till medeltiden direkt. Människor skulle bli sjuka och det skulle lukta illa. Jag skulle kunna tänka mig att arbeta som städerska om jag fick lön som en bankdirektör. Det skulle betyda att jag slapp träna, eftersom jag är människotyp 2 i exemplet ovan så använder jag hela min kropp när jag städar, mycket praktiskt. Som det är nu känns det bara otacksamt. Jag får stark ångest av att varje vår plötslig i ren skräck få syn på att jag lever i ett råttbo. Får skaffa mörkläggningsgardiner av sammet. Eller så får jag väl försöka städa…

2017/02/15

The Late Bloomer

16789006_214829518986144_1155644857469894656_n

Har fått en överdos av twitter-halvpsykotiska människor den senaste tiden. Konstigt hur människor orkar. Jag tänker alltså på mig själv som en människa då. I tjafs med olika högermän som alla skriker hemskt högt och gemensamt för alla är att de är tvärsäkra på allt och hatar att få frågor om man inte hänger med i den retoriska logiken (finns ev ingen kan man ju undra då). En annan sak jag märkt är att de alltid säger att det är ett skämt om de tvingas upp till bevis. Oerhört enerverande. Stor triggervarning på detta alltså. Önskar jag kunde säga att jag skiter i politik, det är en målsättning.

Alltså alla hjärtans dag idag. Den mest absurda högtiden under året, som jag firat genom att köpa en chokladkartong till min dotter, som ju naturligtvis tycker att detta är en viktig dag.

Hälsningar från Daphne, ”The Late Bloomer” som slog ut sina kronblad i mitt kök idag. Fantastiskt att hon slog ut just idag ändå. Kanske den vackraste blomman jag haft i min ägo på flera år, sedan alla mina fantastiska växtinvesteringar tyvärr dog för några år sedan pga glömda bakom gardinerna.

2017/02/10

Hört att det finns skönhetsbehandlingar för oss som är sura som f-n

screenshot-2017-02-10-23-28-24

 

2017/02/08

Det kan ju vara svårt att förstå sig på någons skor man aldrig gått i

Vi behöver arbeta för att minska orättvisorna trots att det verkar både svårt och jobbigt. Det är utgångspunkten och måste vara en målsättning för framtiden, i en värld där fakta blandas ihop och förvrängs i syfte att förhindra utveckling mot ett mindre jämlikt icke- humant samhälle. Får dagligen en allergisk chock av den faktaresistenta tvärsäkerheten överallt, men istället för att skrika rakt ut behöver vi lära oss att kolla fakta och vara kritiska mot alternativ fakta. Förenade konspirationsteoretiker – gömmer sig bakom fejkprofiler på sociala medier men tillhör den innersta innekretsen- som blir hyllade som popstjärnor.

Ledsen men kan inte se upp till individer som skriker rakt ut att de har papper på sitt höga IQ, har en jättekonstig hatt, gillar att ligga med konstnärer och är höga på droger 24/7. Jag kan inte ge dessa pubertala grandiosa narcissistiskt störda tolkningsrätten till verkligheten. Det måste väl ändå vara ett friskhetstecken!

 

 

2017/02/04

Det är så kallt och ogästvänligt utomhus att jag får näsblod av att andas

Det fanns en tid då jag slängde böcker, det gör jag fortfarande, men vissa vill jag ha kvar så behöver köpa ett bokskåp. Letar pågående efter ett som liknar dessa ungefär. Naturligtvis kommer det ligga fler böcker ovanför än i själva hyllan, men ja ja… Imorgon är det sista filmen under Filmfestivalen. Det är så kallt och ogästvänligt utomhus att jag får näsblod av att andas in luften som är som är nålar. Stämningen just nu är att jag inte vet riktigt om världen gick under fast vi lever kvar i en illusion, eller om det är jag som påverkas för starkt av världsläget? Jag är inte frisk men inte lika sjuk längre. Det finns någon slags hopp om liv. Eventuellt.

screenshot-2017-02-04-23-21-52screenshot-2017-02-04-23-24-13

%d bloggare gillar detta: