Archive for maj, 2017

2017/05/30

Aldrig ta skit igen

Etiketter:
2017/05/30

På väg till Dödsriket. Lite som om man får ett plötsligt infall och flyger till en annan kontinent och tappar mobiltelefonen på flygplatsen?

När en människokropp passerar gränsen för vad en kropp tål. Det är då hon är på väg till Dödsriket. Främmande land. Ena dagen helt levande njutandes av solen och livet på en balkong, andra dagen på väg. Lite som om man får ett plötsligt infall och flyger till en annan kontinent och tappar mobiltelefonen på flygplatsen?

Fast värre för det går inga flygplan tillbaka.

2017/05/26

Om jag förvandlas. När jag förvandlas. Jag har förvandlats.

r_i_b_e_l_l_i_26_5_2017_22_36_38_474

Om jag förvandlas. När jag förvandlas. Jag har förvandlats.

2017/05/25

De overkligt vackra ljusblå blommorna är verkliga

r_i_b_e_l_l_i_26_5_2017_22_36_29_33

IMG_9698_instant

r_i_b_e_l_l_i_25_5_2017_22_41_6_606

 

VI ritar och fotograferar #babyselfies och äter pain au chocolat.

De overkligt vackra ljusblå blommorna är verkliga.

Naturen är allt det jag aldrig förmått se i mig själv.

Droger, hyaluronsyra eller filter?

De fattiga använder filter.

De rika använder hyaluronsyra.

Och de korkade använder droger.

Etiketter:
2017/05/24

Ta 4 betala för 1

A8670468-C89A-4D96-AEE0-A412123E385D

Detta unika erbjudande kan ju få rovdjur motstå. Själv tänker jag att jag måste undvika att delta i sådana kampanjer om jag inte vill åldras med raketfart. Jag har svårt att reda ut begreppen. Vad är offerrollsretorik och vad är regelrätt orättvisa? Det finns glädjeämnen och det finns smolk. Det är ungefär så långt jag kommer just nu. Lillebror överlever och vi överlever. Det är glädje eller iallafall tacksamhet.

2017/05/21

Det är nu man ska ha vårkänslor

 

 

 

Behöver vårkänslor! T ex igår. Göteborgsvarvet. Människor är glada. Jag får panik och tänker på hjärtinfarkter och död.

2017/05/19

De där skorna jag köpte när jag glömde att jag bor i Göteborg

IMG_3355 (1)_instant

Den där spetsblusen

IMG_3400 (1)_instant

De där skorna jag köpte när jag glömde att jag bor i Göteborg.

2017/05/19

Jag vet att du läser fast du aldrig skulle erkänna det

Screen Shot 2017-05-12 at 03.06.31

Plocka ihop dig själv nu och gör det som är rätt, istället för att bara tala om vad som är rätt och varför du är fri från skuld. Det är du inte, men du har ett val att förändra hur du vill leva i en framtid. Alla har ett val. Även du. Du har alla förutsättningar. Skärp dig. Plocka ihop dig själv nu och sluta leka katt-och-råtta.

Du  vet vem du är. Jag vet att du läser fast du aldrig skulle erkänna det. Du är ett ökänt ”nätspöke” i väldigt dålig förklädnad.

Ps. Ledsen att behöva ta upp det såhär, men du förstår nog varför.

2017/05/18

Det är inte jag det är du

r_i_b_e_l_l_i_18_5_2017_20_58_59_234

 

2017/05/17

Ditt slime!

View this post on Instagram

is typing…. mermaid scales 🍬 (ps. HAPPY MOTHER's DAY! What is your mothers name?) 🤙🏼💖 – this slime smells like heaven and the color is my favorite!! It is my new favorite!! – 🎈/ go check out my etsy if you want to buy my slime! My etsy doesn't have anything in it yet but if there is a slime I've posted that you want to see in there just dm me and it will be in soon! 🎈/ please no hate💖 – – tags:/ #slime #repostingslime #fff #lfl #slimepoking #slimecontest #slimerecipe #slime #slimelife #repostslime #slimevid #talisatossell #slimelife #slimestore #slimevid #slimeyvideo #dailypoking #slime #poking #slimecrunch #slimecontest #slimestreching #fail #sing #talisatossell #squish @talisatossell #slimesquish #slimepressingnotice

A post shared by {1.3.17} (@micpokeslime) on

View this post on Instagram

@slimequeeens

A post shared by Ingrid Ribelli (@r_i_b_e_l_l_i) on

2017/05/15

DESPERATELY NEED INTEGRITY INTENSE TREATMENT!!!

Jag ”fick” världens bästa hårmask av Julia frisör sist. Den doftar kokos och håret blir mjukt. Hon klipper dessutom sansat, dvs hon undviker att klippa upp mitt hår, vilket ni ju kanske minns att jag hatar. Men det var inte detta som fick mig att publicera hårmasken, utan den geniala brandingen, som alltså är en direkt uppmaning till mig tänker jag mig: ”DESPERATELY NEED INTEGRITY INTENSE TREATMENT!!!” Det som tröstar mig i mörkret är konsten, eller min egen och andras kreativitet (vilket för övrigt är motsatsen till narcissism). Tova Berglund #tovaberglund säger jag bara, vilket geni hon är. Det pirrar och värker i hela kroppen för jag förstår inte hur jag ska kunna leva utan att få ha dessa skulpturer runt mig ständigt. Blandar henne här med #louisebourgeois. Gode gud, imorgon ska jag vakna. Och jag som aldrig kan sova.

2017/05/14

Blackeyed women

drowneddrowned2yourangel

Stor oro som resulterat i ilska denna veckan för människor och kattdjur jag älskar och mig själv som jag också älskar. Även trött på saker som att samtidigt ha inneboende Kines, men det är naturligtvis bara för att jag inte mår bra annars är ju denna post-med-doc-kines jättebra såklart. Möjligen är ”kränkt” inte det rätta ordet. Sliten är däremot ett ord jag tänker på. Vi får se var detta kaos kommer leda till för ordning, via vilka sorger då.

Etiketter: , ,
2017/05/13

 

Idag hittat deadstock (helt oanvända) Oscar de la Renta glasögonbågar från 70-talet, och varit nära att även köpa en peruk. Drömmer om att slippa mitt hår.

2017/05/12

Allt som kan göra människan lycklig i en kvart är ju bra, men om du vill träffa gud sök i naturen. Och nej, jag är inte din vita kanin! Du blandade ihop mig med någon annan.

18382101_1889697067975809_1016906160994779136_n_instant

17661792_1319130961513806_2289144859266646016_n_instant

Naglar: #Frida Selkirk (tror jag)

Lösögonfransar.

Löskrage.

Löskuk.

Löshår.

Lösnaglar (som jag ju roat mig mycket de senaste åren)

Allt som kan göra människan lycklig i en kvart är ju bra, men om du vill träffa gud sök i naturen. Och nej, jag är inte din vita kanin! Du blandade ihop mig med någon annan.

Uppenbarligen.

 

2017/05/10

Köpa vintage glasögonbågar på ebay

Screen Shot 2017-05-10 at 21.24.48_instantScreen Shot 2017-05-10 at 21.25.01_instantScreen Shot 2017-05-10 at 21.43.51_instantScreen Shot 2017-05-11 at 01.37.18_instant

Screenshot 2017-03-20 19.23.40_instant

Försöker köpa vintage glasögonbågar på ebay. Här ett par LOTUS från Italien, ett par franska V.Y.I.S och ett par Oscar de la Renta från 70-talet. Ser nästan ingenting, måste bestämma detta nu.

Etiketter: ,
2017/05/10

Så blir du en bättre pessimist

På min gata i stan bor många smaklösa människor med tom blick och föraktfull uppsyn, som ser ut som de försöker se ut som de bott i Monaco – vissa har väl även det who knows – och varannan butikslokal är någon slags skönhetsinstitut med skyltar som lovar rynkfria slanka kroppar med kurvorna på de rätta ställena. Resten är mest sunkiga ölhak för dem av de förmögna människorna som blivit alkoholister och så såklart caféer och så kallade konstgallerier (utan konst då) som de pensionerade fruarna till de smaklösa penningstarka männen driver för att de ska ha någonting att göra? De bilar som står på min gata är alla vräkiga precis som deras ägare, som alla bär mockasiner i olika grälla färger och lammullströjan knuten över axlarna i en annan jättegräll färg. Man kan säga att på min gata i stan finns allt för den smaklösa och penningstarke.

Låter det som jag inte trivs på min gata i stan? Det stämmer nog verkligen! Skulle säga att jag vantrivs på min gata i stan faktiskt. Men naturligtvis är min lägenhet underbar, som en våning i ett kråkslott. Mer om den någon annan dag.

Ett tag tänkte jag att de nog behöver mig här, men nu tänker jag att jag inte har tid eller lust att piffa upp så smaklösa människor. De människor som jag blir mest misstänksam mot är de som utbrister att de ”älskar att arbeta med människor. Jag menar finns det något vidrigare egentligen om vi ska vara ärliga? Ja, det skulle kanske vara att arbeta med dem som tvingat sig att tro att de älskar människor då? Jag är mörk i sinnet idag naturligtvis, av skäl jag inte kan prata om för ”så gör man inte”. Som väl är har jag ju precis gått en kurs i praktisk filosofi som just behandlade denna inriktning ”pessimismen”. Stor respekt för detta.

Den person som främst förknippas med denna inriktning är Schopenhauer vars livsfilosofi brukar betecknas som pessimistisk. Den var tydligt influerad av buddhismens livssyn.

Det centrala i människolivet enligt Schopenhauer är att vi människor har önskningar och begär som vi strävar efter att uppfylla. Problemet är bara att vi aldrig blir nöjda: så fort vi har tillfredsställt ett begär, väcks ett annat inom oss. Och när vi väl lyckas uppfylla en önskan så inser vi att vi egentligen inte blev lyckligare av det och så börjar vi önska oss något annat. Och så fortgår det. Livet är ett ekorrhjul där vi springer runt, runt, utan att någonsin komma till målet och sedan en dag så kommer tiden då vi snart ska dö och då blir vi hemskt förvånade och även ofta djupt deprimerade.

Schopenhauer ägnade sig mycket åt att fundera över kärlek och mänskliga relationer. En fråga han ägnade sig mycket åt var den om varför vi ofta blir kära i helt fel personer? Varför förälskar man sig i vissa människor, men inte i andra? Schopenhauers svar på detta blev att hela världsalltet drivs av en livsvilja. Denna vilja att leva, att finnas, är blind för allt utom fortlevnaden. När vi blir kära har vi alltså inte kontroll över oss själva, utan drivs av något större än oss, nämligen universums vilja till liv. Livsviljan tar inte hänsyn till dina individuella preferenser. Alltså kan du bli kär i en människa som på alla sätt är dålig för dig.

En annan av Schopenhauers berömda tankar är igelkottens dilemma. Det är en metafor som är till för att förklara problemet med mänskliga relationer. Igelkottens dilemma är följande: igelkotten vill vara nära andra igelkottar. Men igelkottar är väldigt taggiga, så ju närmare igelkotten kommer de andra, desto mer kommer hen att sticka de andra igelkottarna, och desto mer kommer hen själv att bli stucken.

Igelkottens dilemma är människans: är det bättre att vara i relationer med andra människor, och därmed såra dem och sig själv; eller bör man kanske avstå?

Schopenhauers lösningar av alla dessa problem är ständigt det negativa. Det enda sättet att undgå besvikelse är att sluta sträva. Det enda sättet att inte bli sårad är att sluta försöka vara nära andra människor. Pessimism? Ja, fast är pessimism motsatsen till optimism? Pessimisten är troligen den sista ”minoriteten” som fortfarande sitter instängd i sin garderob. Att nu outa sig som pessimist tillåter knappast samhällsklimatet. Och kan man tala om en bra och dålig pessimism? Den dåliga skulle då förknippas med cynism, nihilism och total uppgivenhet. Den goda med ett kritiskt sinnelag, anti-utopism kopplat till ett realistiskt förnuft, självironi och humor.

Pessimism kommer av det latinska ordet pessimus som betyder sämst. Dess språkliga motsats är alltså optimus, bäst. Därmed inte sagt att de entydigt är varandras motsatser, snarare ryms de i samma process, de verkar parallellt. Även pessimisten kan bära på en framtidstro, dock inte lika orubblig som optimistens. Därav följer också att pessimisten har lättare än optimisten att hantera den egna världsbildens sönderfall. I en elegant formulering ger den ideologiskt konservative amerikanske kolumnisten George F Will stöd för den tanken: ”Det trevliga med att vara pessimist är att man hela tiden antingen får rätt eller blir glatt överraskad.”

Eller är pessimismen ett modernt fenomen bland annat som en reaktion på filosofen Leibniz idé om att vi lever i den bästa av världar, en tankegång som Voltaire dissekerade och parodierade i romanen Candide. Voltaire kan därför med en lätt generalisering kallas den förste moderne pessimisten.

Jag citerar , litteraturkritiker SvD 2010: ”Det vore naturligtvis en överdrift att påstå att pessimismen skulle kunna bli ett mode. Försök har gjorts och genom den moderna historien finns det många tänkare som givit välformulerade uttryck för sin civilisationspessimism, alltifrån Voltaire till den finske filosofen Georg Henrik von Wright. Men pessimismen är ju till skillnad från diverse optimism- och lyckoläror en livshållning som inte kan exploateras för att sälja billiga recept för framgång, rikedom och välmående. Boktitlar som exempelvis, ”Så blir du en bättre pessimist”, ”Hjälp dig själv att svartmåla”, eller ”Lyssna till din inre röst: Ge upp!” är sannolikt inte välkomna på en tilltagande marknad för självhjälpsböcker. Nu när västvärlden står under ständig attack av allehanda optimism- och lyckomånglare är det lätt att göra gemensam sak med författaren Milan Kundera när denne utropar: ”optimism är opium för folket”.

Men kanske är det så att pessimismen endast bidar sin tid. Tro mig, det borde alltid finnas utrymme för en eller annan dysterkvist – inte minst som välbehövlig motkraft då och då.

..hos Tove Jansson förmedlas svärtan med humor och omtanke, deras figurer drabbar på ett helt annat sätt än i vuxenlitteraturens ofta obönhörliga allvar. Låt mig också exemplifiera med bisamråttan i en av Tove Janssons första Muminböcker Kometjakten. Bisamråttan är en bifgur, men den som skrämmer upp Mumintrollet och skapar den undergångsstämning som präglar berättelsen:

”Stör mig inte, sa bisamråttan. Spring och lek. Lek så länge du får leka. Vi kan ändå inte göra någonting åt saken så det är lika bra att ta det filosofiskt.

Vilken sak?! skrek trollet.

Jordens undergång förstås, förklarade bisamråttan lugnt.

Mumintrollet vände och rusade in i köket där hans mamma höll på med att laga morgonkaffe.

Mamma! Skrek han. Allting är grått och bisamråttan säger att jorden ska gå under! Kom och titta!”

Sen lägger sig bisamråttan i hängmattan och inväntar katastrofen med ett exemplar av Oswald Spenglers Västerlandets undergång.

–Tove Jansson driver rätt medvetet med honom och hans ödesmättade undergångstankar, säger litteraturprofessor Boel Westin. Tove Jansson läste mycket filosofi och det fanns mörka stråk hos henne, men hon var ingen utpräglad pessimist.

I bokens första kapitel The Anatomy of pessimism resonerar Dienstag om olika utgångspunkter för den moderna pessimismen. Grundtanken är att det råder en motsättning mellan livet och förnuftet. Med förnuftet analyserar, kritiserar och raserar vi människor de förhoppningar, utopier och andra trossystem som vi själva dras till i ambitionen att skapa ett bättre liv på jorden. Ja, det låter som ett slags moment 22 där tillvarons absurditet, resignationen inför tidens gång och alltings förgänglighet blandas med revolt och trots.

Dienstag delar också in pessimismen i olika undergrupper som kulturell, metafysisk, existentiell och dionysisk pessimism och till varje grupp knyter han framstående tänkare. Rousseau ger ansikte åt den kulturella medan Camus och Nietzsche får representera den existentiella respektive dionysiska pessimismen.

”Pessimismen framhåller gränserna, den oundvikliga okunnigheten, irrationaliteten, tillfälligheterna som stjälper de bäst lagda planerna. Den ser med skepsis på de lysande konstruktionerna”, skriver idéhistorikern och SvD-medarbetaren Svante Nordin i sin recension av Dienstags bok (under strecket 20/1-2007).

Men halt ett ögonblick! Det finns filosofer som inte alls skulle gå med på att pessimismen är en del av den filosofiska vetenskapen. Sven Ove Hansson, professor på KTH, är en av dem och när vi ses på hans arbetsrum i Tekniska Högskolan säger han frankt: ”Pessimismen är en livshållning, inte en filosofi.”

–För att en idé ska betraktas som en filosofi måste det gå att argumentera för den eller emot den. Det går inte att finna några rationella argument för en pessimistisk filosofi. Hur ska man ta reda på om detta är bra eller dåligt eller analysera dess effekter. Det handlar snarare om egenskaper hos människor ungefär som att man är lat, utåtriktad och så vidare.

–Jag skulle nog hellre säga att pessimismen är en aforismfilosofi, en uppsättning kluriga formuleringar.

Där placerar han också Schopenhauer, mycket till filosof var han inte. Hansson avvisar emellertid inte tanken att en optimistisk eller pessimistisk grundsyn kan påverka en människas agerande men för Sven Ove Hansson är de alltför enkla kategorier för att beskriva komplexa sammanhang. ”Vad är utvecklingsoptimism?”, frågar han med ett skeptiskt tonfall:

–Är den som anser att kärnkraften är den bästa och kanske också säkraste energikällan utvecklingsoptimist och den som är negativ till kärnkraften och pekar på dess faror utvecklingspessimist? … Filosofi eller ej, men pessimismen är ett sätt att med skepsis och förundran möta världen i stort som i smått, ett sätt att förhålla sig till livet och inte ett sätt att förhindra liv. Pessimism innebär, kort sagt, att man tar det säkra för det osäkra. Man kan inte förlora på det men däremot vinna något. Bara med den synen på livet blir man aldrig besviken.”

 

Friedrich Nietzsche accepterade Schopenhauers grundtankar, men drog helt andra slutsatser: vi ska inte sluta sträva och sluta vara med varandra, tvärtom. Det som gör livet värt att leva är inte att vi når mål och blir lyckliga, utan det är den ständiga strävan, smärtan, kampen och svårigheterna.

Boken jag borde skriva till mig själv är nog ”Så blir det du en bättre pessimist”. Kanske en nisch?

IMG_3076_instant

 

2017/05/09

Räddad

Så idag var jag med om det mest absurda möte jag haft på många år, med psykiatrin Göteborg, denna gången för egen del, för att jag tänkte att det vore rimligt att de kunde hjälpa till att sätta in en medicin som gör att jag sover lite mer än 2 timmar i stöten, kanske då eventuellt någon adhd medicinering. De kunde de alltså inte, helt utan motivering. Kommer inte gå in på detaljer, men Kafka-stämning rådde, och först blev jag kränkt och bad om att få tala med överläkaren, men nu känner jag mig mera räddad från dårarnas hus. Exakt vilket existensberättigande de tänker att de då har kan man faktiskt allvarligt ifrågasätta. Jag har för länge sedan upphört att ta på mig stigmat och hoppas verkligen fler gör samma sak så vi kan räta upp de medeltida attityder som lever kvar inom psykiatrin fortfarande 2017. Människan mitt emot mig tyckte att jag ju inte såg sjuk ut alls för att jag ju ”bodde på en fin adress och verkade vara så högutbildad och intelligent”. Jag vet inte exakt vilken psykiatrikerexamen vederbörande hade, men jag förstår faktiskt inte frågan eller kopplingen alls och riskerar att drabbas av hjärnblödning om jag försöker så det gör jag inte.

Det löser sig såklart på något annat sätt, som vanligt. Och inget ont som inte för något gott med sig. Fick plötsligt denna efterlängtade exekutiva ilska som jag såväl behöver och känner mig redan stärkt. Nedan bilder från dagens googlingar.

 

2017/05/08

Pippi som ensamstående tonårsmamma

 

 

När jag var liten så var Pippi Långstrump min stora förebild, det var så jag visste att jag skulle leva, Jag gillade inte människor nämnvärt, i synnerhet inte vuxna, och speciellt inte gubbar och andra vanliga skittråkiga typer. Jag gillade djur och jag sov med skorna på mig. Mina första djur var sniglar som jag av praktiska skäl tejpade fast koppel på för att de inte skulle rymma under tiden jag var i skolan. Minns att jag efter skolan fick samla in dem och ganska snart tröttnade jag på att ha sniglar som husdjur. Även flugor var tråkiga. Och grodor. Men sedan fick jag en ökenråtta, som jag faktiskt älskade trots att han aldrig gick att hålla annat än i svansroten om man ville ha någon form av fysisk kontakt med honom. Hans dagar avslutades tråkigt nog mycket tragiskt efter han fått en julkärve, som visade sig vara preparerad med råttgift. Det var blod överallt och i hörnet av buren låg Johannes. Mitt livs första krisreaktion. Min livs första råtta var död.

Likheterna mellan mig och Pippi är jag för insyltad för att uttala mig om, men jag tror även Pippi hade haft vissa svårigheter att hantera en sådan här händelse och för den delen hur tror ni hon skulle hantera rollen som tonårsmamma? Kanske är det en tanke du inte ens vill tänka?

Sjuksköterskan är däremot en roll jag haft dragning till tydligen. Inte för att jag älskar att ta hand om sjuka människor, utan att jag trott på, ja vad ska vi säga, ”kärleken” kanske, eller egentligen mer något så banalt som ”jämlikhet”. Så har det aldrig riktig blivit för mig och oklart om det blir så för någon egentligen? Risken är att beteendet lever kvar genom olika romantiska sagor som leder oss i fel riktning, då tänker jag främst på de små oskyldiga flickorna. En sådan jag själv var för si så där hundra år sedan. Fast tänk om sagorna ändå är sanna då är det ju dumt av mig att sitta här och säga motsatsen, så ”jag säger inget så har jag inget sagt”. Det sista sa min första pojkväns mamma som var raggarbrud alltid till mig. Det andra hon sa var ”det man inte vet har man inte ont av”, det var som en kommentar till att jag frågade om hon inte blev orolig eftersom hennes man så uppenbart var otrogen mot henne på sina affärsresor. Just den sista devisen känner jag mig dock säker på att jag är motståndare till. Otrohet är kanske det fulaste som finns trots allt.

Till mitt försvar kan jag berätta att det jag inte gjort är att öppna härbärge för missbrukare och alkoholister och andra halta och lytta i min sekelskifteslägenhet med kristallkronor. Jag har i och för sig tagit hand om många ganska skröpliga kattor, som jag klarsynt låtit somna in i de fall de inte haft haft några utsikter att repa sig eller varit allmänt gapiga. När jag tänker tillbaka och ser på balansräkningen blir jag arg på mig själv. Inte för att det är fel att vilja ta hand om levande varelser som har det tufft, men när det handlar om att ta hand om sådana som aldrig planerar att finnas där för dig så är det slöseri. Eller nu skulle Jesus bli arg? Jag känner mig sammanfattningsvis tveksam och försiktigt bitter till godhetstanken just nu. För hur kan det t ex komma sig att en man som inte är förmögen att ens ta hand om sig själv och sina egna kvalster kan husera så många olika parallella ”sjuksköterskor, älskarinnor, städerskor, sällskapsdamer och livläkare” när denna vederbörande faktiskt inte egentligen presterar något annat än besvikelser för någon?

Låter det hårt?

Jag är inte hård.

Kanske är det den största sorgen.

18380215_757152821149593_322123831395221504_n

2017/05/07

Tu es un voyeur

 

Ägnat två timmar till att försöka ta reda på vilka mina ”spökföljare” är på Instagram, alltså de som följer mig i smyg. Få saker känns ju så kittlande som att få veta något sådant. Men det gick inte. Jag kommer alltså förbli ovetande och tur är väl det. Säkert en massa viljelösa fega människor som ändå bara kommer slösa med min tid och livsenergi. Under tiden hittade jag samtidigt människor (artister) med idéer kring hur man kan sminka en människa, vilket ju känns långt mer meningsfullt jämförelsevis. Och själv har jag ju uppenbara bristfälliga tekniska skills på detta område.

Detta med spökföljare, tänker att det egentligen är ointressant. Jag menar människor som som bara intresserar sig för dig i det fördolda. Jag tänker att vi har tillräckligt många sådana typer efter oss i livet ändå. Till exempel män som inte förmår vara ”seriösa”, som bara visar intresse när de håller på att mista dig på något plan, och bara så länge du är utom räckhåll. Inte jättespännande i längden. Jag vet.

Imorgon Ruby Woo.

2017/05/06

Lånad inspiration

 

Bilder från några av mina Instagram-favorit-profiler, lånad inspiration.

2017/05/05

Du ser mig. Men blundar med vilje. 

​​​​

 

 

2017/05/03

Transcendent

Ser dokumentär om vårutställningen på The Metropolitan <<The Met>> i New York. Med start den första måndagen i maj blandas haute couture med världens största kändisar i en miljö som har olika teman varje gång. (The first Monday in May, av Andrew Rossi). Den mest kända är “Alexander McQueen: Savage Beauty”, och även 2015 ”China: through the looking glass”.

Naturligtvis är mode konst. Konst får oss att känna oss mindre ensamma var det någon som sa. Jag slås av att det enda rimliga är fantasivärden och förmodligen det enda sättet för en konstnär att behålla förståndet. John Galliano talar om att fantasivärlden är hans tillflyktsort. Alexander Mc Queen begår självmord kort efter sin mammas död. Kan bara spekulera i hur avskyvärd verkligheten tedde sig för honom. Paradoxalt nog presenteras filmen på Dox som ”en av världens bästa filmer om verkligheten”. Även så heter det ju ”hon kunde inte hantera verkligheten”, som om det vore något eftersträvansvärt eller sunt alls. Verkligheten är ett förlegat ideal i ett liv som av allt att döma är meningslöst.

2017/05/02

Varat och Självdeklarationen

Jag känner mig verkligen SJÄLV (som i ensam) just nu klockan är 02.30, så tack Skatteverket. Prefixet SJÄLV betyder det att de vill att jag ska känna mig ensam för det gör man ju ofta om man har extremt lite pengar fast är väldigt rik, men det skiter ju Skatteverket såklart i, alltså mina känslor alltså. De borde efterskänka pengar till ensamstående mammor och andra fattiga lappar. Men nej, här ska alla deklarera så ingen känner sig utanför. Det är viktigt. Funderar alltid på hur det hade blivit om jag gift mig med den där italienska maffiakillen i sådana här tider. Kanske hade jag varit död nu då. Hade det varit sämre? Ja, kanske. Vi får se imorgon.

2017/05/01

En helt ofiltrerad verklighet skulle göra mig svårhanterlig

 

Det är modernt för människor att lägga upp ”ofiltrerade” bilder på sig själva. Stolt deklarerar man att  ”så här ser jag faktiskt ut” och så ser man varenda por, plita, ärr och rynka som aldrig någonsin syns för blotta ögat. Samtidigt säger de att det ”hatar filter”. Som att verklighen ser ut i närheten av det som fastnar på ett tvådimensionellt fotografi då!

Som att EN gemensam verklighet finns.

Som att någon någonsin orkar ta in verkligheten som den är, om det nu finns något som kan betraktas som det ”sanna varat”?

Det vi uppfattar är ju inte ens i närheten av det som vi lyckas uppfatta. Vi kompenserar automatiskt för svagheter och fokuserar på sådant vi älskar. Vissa människor förekommer ständigt i motljusskimmer, medan sötsakerna får fokus. Personligen tar jag inte in verklighetens fulhet mer än i korta sekvenser. När jag städar gör jag ju det, och därav vreden. En helt ofiltrerad verklighet skulle göra mig svårhanterlig, så jag skonar alla från det.

Verkligheten är subjektiv, manipulerad och dynamisk. Finns därför ingen poäng att försöka ”se verkligheten som den är”.

Etiketter:
%d bloggare gillar detta: