Det är sådant som leder till känslan av tidsläckage

 

 

Dagen började med ekorrar. Det finns en i tallen utanför mitt sovrumsfönster. Älskar ekorrar, kanske tom är beroende av att se vackra djur eftersom det känns som det är det enda som hjälper mot den ångest jag känner just nu.

Jag dricker rödbetsjos, istället för vin. Jag tänker att det kanske går att använda som läppfärg, men orkar inte tänka ut hur man skulle gå tillväga. Har inte någon lust för sådant som jag har lust med när jag vill saker. Känns som kraften och lusten liksom tagit slut. Det är som huden förslappas och jag åldras i snabbare takt än tidigare, kanske är det inbillning vet inte. En slags tidsläckage. Känslan att inte kunna stanna tiden; att sitta bredvid och se livet pågå genom en glasruta men inte kunna delta.

Försöker fortfarande ibland hitta någon form av försoning eller väg framåt med människor som sårat mig gång på gång. Det går inte, jag vet det intellektuellt. Hamnar alltid tillbaka på samma ruta. Samma fraser som upprepas ytterligare en gång. Besvikelsen förvandlas till en känsla av tomhet. Dramaturgin är skriven med permanent bläck.

Det är sådant som leder till känslan av tidsläckage. Slöseri med tid. Att vara förlamad medan tiden går och människor lever sina liv därute. Under tiden läser jag böcker på ett maniskt sätt, en per dag. Det kallas tydligen biblioterapi. Idag ”Tiden är inte kronologisk” av Alex Schulman och Sigge Eklund och igår ”Adjö det ljuva livet” av Camilla Henemark. Läs dem båda tänker jag.

Annonser
Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: