”En dag ska vi dö.
Men alla andra ska vi leva.”
”Jag ser och förstår allt”, så sa du jämt. Minns sommaren 2015; jag, katterna och långa farbrorn i det lilla sekelskifteshuset. Bad i havet, Defendern, kärlek och ljumma sommarnätter. 3/6 av oss är döda nu.
Tomheten skär som slöa knivar. Du var kärlek och stor passion, trots röran och sveken.
Livet är overkligt. De sa att de hade kremerat dig. Du måste dött precis efter du hade skrivit att du lever den där obehagligt varma augustikvällen. När jag svarade då var du redan död, men det fick jag ju inte reda på förrän en månad efteråt. Du ville inte ”dansa efter andras pipa” ändå gjorde dom såhär.
Förlåt. Förlåt dem. Förlåt dig. Förlåt mig.
Vad gör myndigheterna?!?
Vet att du vet. Och att du vet att jag vet.
Hoppas vi ses igen, och att det är enklare då.
