Archive for ‘Undran över samhället’

2018/08/01

Måste köpa mig en regnsemester sedan

r_i_b_e_l_l_i_37395313_2022690894710165_4176834220523520_n

För ett par veckor sedan mötte jag en obehaglig kortvuxen man från NY som berättade för mig att kvinnor ser så gamla ut i Sverige. Han var mycket besviken på detta. Själv såg han ut som 55 men var 35. Enligt honom berodde svenskornas prematura åldrande på att vi har så kallt och bistert klimat i Norden. Konstigt att jag då känner mig som 90 år efter den här sommaren, då djävulen passat på att steka oss nordbor för gammal ost, dvs att vi alltid klagar på vädret och alltid säger att vi måste köpa en solsemester efter semestern i augusti. Det är fan absurt nu, vem kan ens tänka när det är konstant så här varmt?

Blir det så här varje sommar flyttar jag in i en frysbox från maj månad.

 

Annonser
2018/04/28

Det blommande fruktträdet

r_i_b_e_l_l_i_30590694_1048608851953484_3728541670359171072_nr_i_b_e_l_l_i_30855271_219078725531209_3030659916265160704_n

Våren är här med brakförkylning och blommande träd. Carl Fredrik Hill målning  ”Det blommande fruktträdet” för 11 miljoner på Bukowskis. Död rik konstnär. Oroligt fynd porslinsfat från Tyskland ger mening. Annars bra.

2018/04/13

Tillfällig ständig sekreterare

hatarstrypsex

Detta med ”tillfällig ständig sekreterare” är ju så spännande sinnessjukt. Nu faller korthuset ihop.

r_i_b_e_l_l_i_30076726_391278811341108_3561640929158758400_n_instant

En halvflaska är en helflaska för singlar.

r_i_b_e_l_l_i_30077324_199791770626360_6603913973135835136_n_instant

Nu börjar vi med sandaler igen.

r_i_b_e_l_l_i_30085282_580007842372614_6556156058518159360_n_instant

Tänker på att jag måste börja träna.

r_i_b_e_l_l_i_29740776_863034550570632_4795180967071318016_n_instant

Vissa blommor blommar alltid så tacksamt.

r_i_b_e_l_l_i_30078739_786753498191128_7483499326618992640_n_instant

Leif älskar sin kudde och ren tvätt i soffan.

r_i_b_e_l_l_i_30079060_163197664362738_1518429453493993472_n_instant

Många flaskor. Kanske hjälper bara retinol, fukt, fett och glykolsyra, men ändå fint ju. Någon förtappad man föreslog idag att kvinnor bär knytblus för att de drömmer om strypsex. Men kvinnor drömmer ju om sådant som ångdammsugare och Capri.

Etiketter:
2018/04/06

Djävulen

2017/12/19

”Grow up, for God’s sake, stop being a silly little girl, become a real woman instead.”

giphy

Kommentar överflödig.

Men k

 

Men i 99% av de övriga fallen: ”Grow up, for God’s sake, stop being a silly little boy become a real man instead.”

2017/11/27

”De dominerar för att slippa domineras, för att inte bli ett offer för den kvinnliga makt de fruktar.”

Screen Shot 2017-11-27 at 00.03.13

Misshandlande män lever i en tydlig bubbla med en kombination av blind egoism och narcissism, med sig själva som världens centrum. De försvarar sig med att det finns »legitimerade förklaringar« – till deras beteende för att slippa se den djupare meningen.

Deras relationer är regelmässigt präglade av överläge och underläge. Begreppet jämlika förhållanden är främmande för dem. Deras våld triggas när kvinnor ställer krav på dem. De dominerar för att slippa domineras, för att inte bli ett offer för den kvinnliga makt de fruktar.

Jag tänker att det finns en tydlig koppling mellan patriarkala maktstrukturer och psykisk/fysisk kvinnomisshandel. De som t ex bagatelliserar sexuella trakasserier som ”plumpa raggningsförsök” har förmodligen ingen egen erfarenhet eller har själv dessa problem.

Om människor kunde sluta förneka att vi alla drivs till stor del av känslor, så kunde arbetet åtminstone börja. Så länge vi har ett klimat där det anses finare att inte vara ”känslig” som en motsättning till att samtidigt kunna vara självkritisk och logisk kommer vi ingen vart.

 

2017/11/26

Motherland

Fantastisk dokumentär ”Motherland” av Ramona S.Diaz  Kaos och struktur. Fattigdom och värme. BB i Manila, Filipinerna. Erbjuder fattiga kvinnor att föda med medicinsk övervakning. Imponerad. Går på DOX, Svtplay nu.

2017/11/11

Smörjer in fejset med ”Buffet” och faller baklänges in i natten. Noll squats idag också.

r_i_b_e_l_l_i_23507696_378681752585834_5444825067290624000_n

 

Smörjer in fejset med ”Buffet” och faller baklänges in i natten.

Tar en fittkaka och ”glömmer” att mäta blodtrycket och börja ett hälsosamt liv.

Är inte en kvinna som äter ”fittkakor”.

Hatar mänskligheten och livets futtighet.

Noll squats idag också.

Har blivit en troll-människa med drömmar om att bosätta mig i skogen.

The Ordinary och Mac Lavender Jade lipstick fräls oss ifrån ondo.

 

2017/10/18

Desperate for X-mas

r_i_b_e_l_l_i_18_10_2017_20_58_25_75

Målar julmotiv (juljärnek) på mina naglar idag.

r_i_b_e_l_l_i_18_10_2017_22_36_36_814r_i_b_e_l_l_i_18_10_2017_22_37_5_991

Screenshot 2017-11-07 05.46.54_instant

Alla gör dumheter, många erkänner det aldrig ens för sig själva. Livet är olidligt kort. Personligen hinner jag inte fira jul på en månad, behöver minst två månader.

Etiketter: ,
2017/10/03

Knytblusen och självbilden

 

<<Kvinnan som smälte in i tapeten>> eller <<Knytblusen och självbilden>> var de två rubriker jag valde mellan. Båda dåliga, men då måste man ju ändå välja en. Plötsligt minns jag att jag älskar målningar där människor smälter in i tapeten som jag gör här. Jag tänker även att det är så här jag kommer se ut som spöke, isåfall helt ok. Skönt att veta att man som spöke kommer få synas i dunkelt ljus med filter. Har även hört att man kan veta hur en människa mår genom att räkna ut ”selfie-kvoten”, dvs andelen självporträtt tagna den senaste tiden. Ju högre kvot desto otydligare självbild. Detta är mina sextioåtta idag.  Detta med att selfies är patetiskt har Alexander Bard sagt, så då måste det ju vara sant. Det kan säkert vara delvis sant, även om Alexander ofta gärna talar om för världens människor hur efterblivna de är. Det känns däremot sådär sant, mer som välförankrat självförakt inom honom själv då. Och alla människor behöver ju bekräftelse på något sätt, så hurra för självportträttet!

2017/10/01

Hip Hop gammeldans 2050

IMG_6445_instant

IMG_7447_instant

IMG_7448_instant

IMG_7479_instant

r_i_b_e_l_l_i_1_10_2017_23_29_27_759_instant

r_i_b_e_l_l_i_1_10_2017_23_29_23_714_instant

Planterat om massor av tropiska blommor, som är en av mina terapier mot dödsångest. Även gjort kemisk peeling – som även detta är en slags terapi mot dödsångest – som vi gör varje söndag numera. Man tappar sitt gamla torra ansikte varje torsdag och har alltså ett nytt fräscht ansikte i två dagar varje vecka! Så praktiskt.

Lyssnat på Cardi B ”Bodak Yellow” på repeat och dansat hip hop i köket. Även detta en terapi, som jag behöver systematisera eftersom jag snart väger 80 kg tror jag!!! Hip hop: Tänker att detta kommer vara gammeldans 2050, rolig tanke ändå. Även varit hundratals nazister i stan denna helgen och lika många poliser. Nazister dessa tragiska ondskefulla människor har de funderat på hur mycket pengar det kostar för samhället att ta hand om dem egentligen? Ungefär som fotbollshuliganerna. Kanske därför de har sådan ångest? Och haft levande flodhästar på besök och förundrats över dessa ljudliga människor och sedan gett upp. Och lämnat in jobb alltså tom en hel dag innan dead-line. Även det en terapi mot dödsångesten. Men ”dead-line” här hör man att någon sadistisk jävel velat skrämmas. Humant?

2017/09/26

Lycka en puffblus i rosa mesh och avsaknaden av kliande löss

r_i_b_e_l_l_i_26_9_2017_10_49_47_266

 

r_i_b_e_l_l_i_26_9_2017_10_49_54_770_instant

Lycka en puffblus i rosa mesh och avsaknaden av kliande löss.

Lycka är alltså ögonblick, dvs att uppskatta känslan av lycka och acceptera att lycka kommer och går, ibland flera gånger varje dag.

 

Etiketter: ,
2017/09/14

Inte längre det minsta lättflörtad

Image-1

 

En främmande man frågar mig om jag är taktil? Vad är det för jävla fråga undrar jag, varpå den främmande mannen förklarar att han tycker om att ”vara i beröring”. What, tänker jag och svarar att det gör väl alla människor som befinner sig i någon form av intim kärleksrelation, varpå han svarar att om det finns tillit behövs ingen kärlek!?! Jag frågar då rakt ut om han pratar om BDSM och ber honom vänligen dra åt helvete om detta är något som känns igen.  Han tycker då att jag är dömande mot män och kallar mig för främlingsfientlig?  Samma man har tidigare berättat att han är ”ganska dogmatisk”? Samtidigt menade han att han ”tycker om att  bryta normer”? Jag förstår ingenting, mer än att jag tydligen inte längre är det minsta lättflörtad, utan snarare lättäcklad. r_i_b_e_l_l_i_15_9_2017_0_56_28_97glossier_13_9_2017_1_36_31_33Image-1

 

2017/08/04

Offerrollsretorik i förövarsamhället

Jag vill mena att det är lindrigare att bli påkörd av en bil än att bli utsatt för sexuella övergrepp som barn. Samhället dömer dig inte om du blir påkörd, men om du blir utsatt för sexuella övergrepp läggs skulden och skammen på offret inte på förövaren. Förövaren är oftast man vilket är väsentligt för hur vi ser på brottet. Är han dessutom man i någon av de högre samhällsklasserna är möjligheterna att få honom fälld ännu mindre än om han är t ex låginkomstagare och invandrare. Om det i första hand vore kvinnor som begick sexuella övergrepp och var pedofiler skulle det naturligtvis se annorlunda ut.

Den patriarkala maktstrukturen styr alltså i allra högsta grad fortfarande även hur allvarligt vi ser på olika brott. För hundra år sedan ansågs det t ex förmildrande om en man som blivit änkeman hade sexuellt umgänge med sin dotter. Och än idag vägs omständigheter som offrets val av kläder och egenförvållad berusningsgrad mm in vid bedömningen av sexualbrott såsom våldtäkt (även om brottsbalken ändrats något till det bättre de senaste åren).

Rekommenderar alla att läsa Elaine Eksvärds självbiografi Medan han lever för att ha möjlighet att se, våga lyssna och agera kring sexualbrott. Har även nyligen läst boken En riktig våldtäktsman: en bok om samhällets syn på våldtäkt av Katarina Wennstam som tar upp en annan aspekt.

r_i_b_e_l_l_i_4_8_2017_21_54_47_6

 

 

 

 

2017/08/02

Jag sa ju bara sanningen. . . – Skitsnack!

Är så trött på människor som menar att de har rätt att säga vad som helst till vem som helst bara de är ärliga och säger ”sanningen” oavsett hur det landar hos motparten med motiveringen att de ju ”vill väl”. För mig vittnar detta bara om en extremt dålig självkänsla, dålig självkontroll och liten självinsikt. Jag tror snarare det handlar om någon slags missunnsamhet eller andra oförlösta känslor, vilket ju bör vara motsatsen till att vilja någon väl?

Fundera på:

  1. Vems sanning refererar du till? Skilj noga på subjektivt tyckande och objektiv sanning.
  2. Varför är din ”sanning” viktig och uppbyggande för din motpart? Vill du vara elak för att du är arg eller besviken, säg hellre det istället för att hyckla och gömma dig bakom spelad godhet.
  3. Hade motparten bett om din åsikt?
  4. Det är ingen rättighet att utan hänsyn uttrycka en subjektiv sanning om någon.  Som medmänniska har du inte rättigheter utan motsvarande skyldigheter.

Ber jag om någons ärliga mening får jag möjligen skylla mig själv, men människor som ägnar sig åt att tala illa om andra tycker jag ska få stå till svars, i synnerhet om det sker bakom den skenheliga godhetsens skydd ”jag vill ju bara väl”.

– Skitsnack!

Oavsett om det handlar om att säga rakt ut till någon vad man tycker utan att vara tillfrågad, tala illa om andra bakom andras ryggar eller genom anonyma alias på nätet är det INTE okej.

Är du en kreativ människa med stark integritet har du förmodligen inte som mål i livet att passa in. Kritiken du bemöts av handlar beklagligt nog ofta om så banala saker som hur du ser ut (om du sminkar dig eller inte sminkar dig, vilka kläder du bär, om du har färgat ditt hår eller inte eller tom om du är smal eller tjock, vegetarian eller inte osv) eller andra extremt personliga saker som rimligen ingen egentligen har med att göra.

Tycker inte att målsättningen ska vara att passa in utan att vara sig själv. Jag tycker att det kan krävas att människor visar respekt för varandras behov av att uttrycka sig på olika sätt så länge det inte skadar någon annan. 

Sanningen är snarare att den som gör såhär mobbar och gömmer sig bakom en lögn, som inte på något sätt kan befria dem från ansvar. Ur detta kommer i förlängningen oerhört fula saker som stigmatisering, främlingsfientlighet och rasism.

Ps. Detta är min åsikt, alltså inte nödvändigtvis sanning! 😉

 

 

2017/06/22

Depression uppstår i kärlek utan mellanmänsklighet?

IMG_3095

Minsta antydan till hamsterkinder upptar mitt liv. Googlar på ”trådlyft” och ”hamsterkinder” och får upp hur man med hjälp av kirurgiska trådar som förs in under huden kan lyfta upp sitt ansikte och därmed skjuta upp det oundvikliga under ett år eller två. Det kostar 22 000 kr beroende på hur långt förslappningen pågått. Det har man vanligtvis inte råd med om man är deprimerad.

Konstaterar att ingen egentligen bryr sig, dvs det innebär inte något positivt att INTE ha hamsterkinder, men om man har dem så innebär det däremot döden för all lycka i livet? Det är någonstans i detta tankefel saker går fel.

Depression uppstår i kärlek utan mellanmänsklighet tänker jag och suckar över samtiden. Inser samtidigt att definitionen av att vara ”kändis” är att man lyckas stänga av verkligheten, dvs den sura smaken i munnen som alltid uppstår (om man inte är dum i huvudet) då man inser att det är meningslöst med att vara känd. Men kända människor finner mening i att vara älskade av hundratusentals människor alltmedan det saknas kärlek utan mellanmänsklighet i verklig mening? Betyder det att kända människor är dumma i huvudet?

Allt är alltså illusioner, och ur detta skapas för eller senare depression, som i sin tur skapar ännu större behov av att stänga av, dvs längtan efter droger?

Att ha haft en depression som man lämnat bakom sig är idag ett tecken på att man vågat söka efter sina ideal och lyckats? Motsatsen blir deprimerande nog alltså att man misslyckats?

Sociala medier är fyllda av dessa berättelser där dessa ”depressionsöverlevare” presenteras som våra samtida hjältar. Egenskapen depression som man lämnat bakom sig är alltså också tecken på framgång? Det betyder att man kan återgå till den ytliga världen där man för en stund får känna sig lycklig igen?

Depression är en naturlig sjukdom som uppstår till följd av kärlek utan mellanmänsklighet och så länge vi inte frivilligt strävar efter att ge kärlek kan genuin kärlek aldrig uppstå!?!

 

 

2017/06/04

Det medicinska mysteriet med Bakteriell vaginos

Bakteriell vaginos (BV)

Om man har illaluktande flytningar som beror på bakteriebalansen i slidan kan det innebära att man har fått bakteriell vaginos. Det har tidigare ansetts vara ett ofarligt tillstånd, men besvären kan leda till ett försämrat skydd mot infektioner. Dessa infektioner kan sedan spridas till äggstockarna och livmodern. Vad bakteriell vaginos egentligen ska definieras som är omdebatterat. Vissa anser att det ska räknas som en sjukdom medan vissa anser att det enbart är en bakteriell rubbning i underlivet.

Det finns forskare som tror att bakteriell vaginos orsakas av utomstående bakterier. Sambandet mellan bakteriell vaginos och sexuell kontakt är oklart, men det har konstaterats att vaginos är vanligare bland kvinnor med fler sexuella partners. (*)

 

Fotnot (*): Eller att den man man lever med är otrogen kan ju också eventuellt visa sig vara förklaringen, om man inte vill skylla allt på kvinnan då, men det vill man ju oftast tydligen.

2017/05/25

De overkligt vackra ljusblå blommorna är verkliga

r_i_b_e_l_l_i_26_5_2017_22_36_29_33

IMG_9698_instant

r_i_b_e_l_l_i_25_5_2017_22_41_6_606

 

VI ritar och fotograferar #babyselfies och äter pain au chocolat.

De overkligt vackra ljusblå blommorna är verkliga.

Naturen är allt det jag aldrig förmått se i mig själv.

Droger, hyaluronsyra eller filter?

De fattiga använder filter.

De rika använder hyaluronsyra.

Och de korkade använder droger.

Etiketter:
2017/05/21

Det är nu man ska ha vårkänslor

 

 

 

Behöver vårkänslor! T ex igår. Göteborgsvarvet. Människor är glada. Jag får panik och tänker på hjärtinfarkter och död.

2017/05/10

Så blir du en bättre pessimist

På min gata i stan bor många smaklösa människor med tom blick och föraktfull uppsyn, som ser ut som de försöker se ut som de bott i Monaco – vissa har väl även det who knows – och varannan butikslokal är någon slags skönhetsinstitut med skyltar som lovar rynkfria slanka kroppar med kurvorna på de rätta ställena. Resten är mest sunkiga ölhak för dem av de förmögna människorna som blivit alkoholister och så såklart caféer och så kallade konstgallerier (utan konst då) som de pensionerade fruarna till de smaklösa penningstarka männen driver för att de ska ha någonting att göra? De bilar som står på min gata är alla vräkiga precis som deras ägare, som alla bär mockasiner i olika grälla färger och lammullströjan knuten över axlarna i en annan jättegräll färg. Man kan säga att på min gata i stan finns allt för den smaklösa och penningstarke.

Låter det som jag inte trivs på min gata i stan? Det stämmer nog verkligen! Skulle säga att jag vantrivs på min gata i stan faktiskt. Men naturligtvis är min lägenhet underbar, som en våning i ett kråkslott. Mer om den någon annan dag.

Ett tag tänkte jag att de nog behöver mig här, men nu tänker jag att jag inte har tid eller lust att piffa upp så smaklösa människor. De människor som jag blir mest misstänksam mot är de som utbrister att de ”älskar att arbeta med människor. Jag menar finns det något vidrigare egentligen om vi ska vara ärliga? Ja, det skulle kanske vara att arbeta med dem som tvingat sig att tro att de älskar människor då? Jag är mörk i sinnet idag naturligtvis, av skäl jag inte kan prata om för ”så gör man inte”. Som väl är har jag ju precis gått en kurs i praktisk filosofi som just behandlade denna inriktning ”pessimismen”. Stor respekt för detta.

Den person som främst förknippas med denna inriktning är Schopenhauer vars livsfilosofi brukar betecknas som pessimistisk. Den var tydligt influerad av buddhismens livssyn.

Det centrala i människolivet enligt Schopenhauer är att vi människor har önskningar och begär som vi strävar efter att uppfylla. Problemet är bara att vi aldrig blir nöjda: så fort vi har tillfredsställt ett begär, väcks ett annat inom oss. Och när vi väl lyckas uppfylla en önskan så inser vi att vi egentligen inte blev lyckligare av det och så börjar vi önska oss något annat. Och så fortgår det. Livet är ett ekorrhjul där vi springer runt, runt, utan att någonsin komma till målet och sedan en dag så kommer tiden då vi snart ska dö och då blir vi hemskt förvånade och även ofta djupt deprimerade.

Schopenhauer ägnade sig mycket åt att fundera över kärlek och mänskliga relationer. En fråga han ägnade sig mycket åt var den om varför vi ofta blir kära i helt fel personer? Varför förälskar man sig i vissa människor, men inte i andra? Schopenhauers svar på detta blev att hela världsalltet drivs av en livsvilja. Denna vilja att leva, att finnas, är blind för allt utom fortlevnaden. När vi blir kära har vi alltså inte kontroll över oss själva, utan drivs av något större än oss, nämligen universums vilja till liv. Livsviljan tar inte hänsyn till dina individuella preferenser. Alltså kan du bli kär i en människa som på alla sätt är dålig för dig.

En annan av Schopenhauers berömda tankar är igelkottens dilemma. Det är en metafor som är till för att förklara problemet med mänskliga relationer. Igelkottens dilemma är följande: igelkotten vill vara nära andra igelkottar. Men igelkottar är väldigt taggiga, så ju närmare igelkotten kommer de andra, desto mer kommer hen att sticka de andra igelkottarna, och desto mer kommer hen själv att bli stucken.

Igelkottens dilemma är människans: är det bättre att vara i relationer med andra människor, och därmed såra dem och sig själv; eller bör man kanske avstå?

Schopenhauers lösningar av alla dessa problem är ständigt det negativa. Det enda sättet att undgå besvikelse är att sluta sträva. Det enda sättet att inte bli sårad är att sluta försöka vara nära andra människor. Pessimism? Ja, fast är pessimism motsatsen till optimism? Pessimisten är troligen den sista ”minoriteten” som fortfarande sitter instängd i sin garderob. Att nu outa sig som pessimist tillåter knappast samhällsklimatet. Och kan man tala om en bra och dålig pessimism? Den dåliga skulle då förknippas med cynism, nihilism och total uppgivenhet. Den goda med ett kritiskt sinnelag, anti-utopism kopplat till ett realistiskt förnuft, självironi och humor.

Pessimism kommer av det latinska ordet pessimus som betyder sämst. Dess språkliga motsats är alltså optimus, bäst. Därmed inte sagt att de entydigt är varandras motsatser, snarare ryms de i samma process, de verkar parallellt. Även pessimisten kan bära på en framtidstro, dock inte lika orubblig som optimistens. Därav följer också att pessimisten har lättare än optimisten att hantera den egna världsbildens sönderfall. I en elegant formulering ger den ideologiskt konservative amerikanske kolumnisten George F Will stöd för den tanken: ”Det trevliga med att vara pessimist är att man hela tiden antingen får rätt eller blir glatt överraskad.”

Eller är pessimismen ett modernt fenomen bland annat som en reaktion på filosofen Leibniz idé om att vi lever i den bästa av världar, en tankegång som Voltaire dissekerade och parodierade i romanen Candide. Voltaire kan därför med en lätt generalisering kallas den förste moderne pessimisten.

Jag citerar , litteraturkritiker SvD 2010: ”Det vore naturligtvis en överdrift att påstå att pessimismen skulle kunna bli ett mode. Försök har gjorts och genom den moderna historien finns det många tänkare som givit välformulerade uttryck för sin civilisationspessimism, alltifrån Voltaire till den finske filosofen Georg Henrik von Wright. Men pessimismen är ju till skillnad från diverse optimism- och lyckoläror en livshållning som inte kan exploateras för att sälja billiga recept för framgång, rikedom och välmående. Boktitlar som exempelvis, ”Så blir du en bättre pessimist”, ”Hjälp dig själv att svartmåla”, eller ”Lyssna till din inre röst: Ge upp!” är sannolikt inte välkomna på en tilltagande marknad för självhjälpsböcker. Nu när västvärlden står under ständig attack av allehanda optimism- och lyckomånglare är det lätt att göra gemensam sak med författaren Milan Kundera när denne utropar: ”optimism är opium för folket”.

Men kanske är det så att pessimismen endast bidar sin tid. Tro mig, det borde alltid finnas utrymme för en eller annan dysterkvist – inte minst som välbehövlig motkraft då och då.

..hos Tove Jansson förmedlas svärtan med humor och omtanke, deras figurer drabbar på ett helt annat sätt än i vuxenlitteraturens ofta obönhörliga allvar. Låt mig också exemplifiera med bisamråttan i en av Tove Janssons första Muminböcker Kometjakten. Bisamråttan är en bifgur, men den som skrämmer upp Mumintrollet och skapar den undergångsstämning som präglar berättelsen:

”Stör mig inte, sa bisamråttan. Spring och lek. Lek så länge du får leka. Vi kan ändå inte göra någonting åt saken så det är lika bra att ta det filosofiskt.

Vilken sak?! skrek trollet.

Jordens undergång förstås, förklarade bisamråttan lugnt.

Mumintrollet vände och rusade in i köket där hans mamma höll på med att laga morgonkaffe.

Mamma! Skrek han. Allting är grått och bisamråttan säger att jorden ska gå under! Kom och titta!”

Sen lägger sig bisamråttan i hängmattan och inväntar katastrofen med ett exemplar av Oswald Spenglers Västerlandets undergång.

–Tove Jansson driver rätt medvetet med honom och hans ödesmättade undergångstankar, säger litteraturprofessor Boel Westin. Tove Jansson läste mycket filosofi och det fanns mörka stråk hos henne, men hon var ingen utpräglad pessimist.

I bokens första kapitel The Anatomy of pessimism resonerar Dienstag om olika utgångspunkter för den moderna pessimismen. Grundtanken är att det råder en motsättning mellan livet och förnuftet. Med förnuftet analyserar, kritiserar och raserar vi människor de förhoppningar, utopier och andra trossystem som vi själva dras till i ambitionen att skapa ett bättre liv på jorden. Ja, det låter som ett slags moment 22 där tillvarons absurditet, resignationen inför tidens gång och alltings förgänglighet blandas med revolt och trots.

Dienstag delar också in pessimismen i olika undergrupper som kulturell, metafysisk, existentiell och dionysisk pessimism och till varje grupp knyter han framstående tänkare. Rousseau ger ansikte åt den kulturella medan Camus och Nietzsche får representera den existentiella respektive dionysiska pessimismen.

”Pessimismen framhåller gränserna, den oundvikliga okunnigheten, irrationaliteten, tillfälligheterna som stjälper de bäst lagda planerna. Den ser med skepsis på de lysande konstruktionerna”, skriver idéhistorikern och SvD-medarbetaren Svante Nordin i sin recension av Dienstags bok (under strecket 20/1-2007).

Men halt ett ögonblick! Det finns filosofer som inte alls skulle gå med på att pessimismen är en del av den filosofiska vetenskapen. Sven Ove Hansson, professor på KTH, är en av dem och när vi ses på hans arbetsrum i Tekniska Högskolan säger han frankt: ”Pessimismen är en livshållning, inte en filosofi.”

–För att en idé ska betraktas som en filosofi måste det gå att argumentera för den eller emot den. Det går inte att finna några rationella argument för en pessimistisk filosofi. Hur ska man ta reda på om detta är bra eller dåligt eller analysera dess effekter. Det handlar snarare om egenskaper hos människor ungefär som att man är lat, utåtriktad och så vidare.

–Jag skulle nog hellre säga att pessimismen är en aforismfilosofi, en uppsättning kluriga formuleringar.

Där placerar han också Schopenhauer, mycket till filosof var han inte. Hansson avvisar emellertid inte tanken att en optimistisk eller pessimistisk grundsyn kan påverka en människas agerande men för Sven Ove Hansson är de alltför enkla kategorier för att beskriva komplexa sammanhang. ”Vad är utvecklingsoptimism?”, frågar han med ett skeptiskt tonfall:

–Är den som anser att kärnkraften är den bästa och kanske också säkraste energikällan utvecklingsoptimist och den som är negativ till kärnkraften och pekar på dess faror utvecklingspessimist? … Filosofi eller ej, men pessimismen är ett sätt att med skepsis och förundran möta världen i stort som i smått, ett sätt att förhålla sig till livet och inte ett sätt att förhindra liv. Pessimism innebär, kort sagt, att man tar det säkra för det osäkra. Man kan inte förlora på det men däremot vinna något. Bara med den synen på livet blir man aldrig besviken.”

 

Friedrich Nietzsche accepterade Schopenhauers grundtankar, men drog helt andra slutsatser: vi ska inte sluta sträva och sluta vara med varandra, tvärtom. Det som gör livet värt att leva är inte att vi når mål och blir lyckliga, utan det är den ständiga strävan, smärtan, kampen och svårigheterna.

Boken jag borde skriva till mig själv är nog ”Så blir det du en bättre pessimist”. Kanske en nisch?

IMG_3076_instant

 

2017/05/08

Pippi som ensamstående tonårsmamma

 

När jag var liten så var Pippi Långstrump min stora förebild, det var så jag visste att jag skulle leva, Jag gillade inte människor nämnvärt, i synnerhet inte vuxna, och speciellt inte gubbar och andra vanliga skittråkiga typer. Jag gillade djur och jag sov med skorna på mig. Mina första djur var sniglar som jag av praktiska skäl tejpade fast koppel på för att de inte skulle rymma under tiden jag var i skolan. Minns att jag efter skolan fick samla in dem och ganska snart tröttnade jag på att ha sniglar som husdjur. Även flugor var tråkiga. Och grodor. Men sedan fick jag en ökenråtta, som jag faktiskt älskade trots att han aldrig gick att hålla annat än i svansroten om man ville ha någon form av fysisk kontakt med honom. Hans dagar avslutades tråkigt nog mycket tragiskt efter han fått en julkärve, som visade sig vara preparerad med råttgift. Det var blod överallt och i hörnet av buren låg Johannes. Mitt livs första krisreaktion. Min livs första råtta var död.

Likheterna mellan mig och Pippi är jag för insyltad för att uttala mig om, men jag tror även Pippi hade haft vissa svårigheter att hantera en sådan här händelse och för den delen hur tror ni hon skulle hantera rollen som tonårsmamma? Kanske är det en tanke du inte ens vill tänka?

Sjuksköterskan är däremot en roll jag haft dragning till tydligen. Inte för att jag älskar att ta hand om sjuka människor, utan att jag trott på, ja vad ska vi säga, ”kärleken” kanske, eller egentligen mer något så banalt som ”jämlikhet”. Så har det aldrig riktig blivit för mig och oklart om det blir så för någon egentligen? Risken är att beteendet lever kvar genom olika romantiska sagor som leder oss i fel riktning, då tänker jag främst på de små oskyldiga flickorna. En sådan jag själv var för si så där hundra år sedan. Fast tänk om sagorna ändå är sanna då är det ju dumt av mig att sitta här och säga motsatsen, så ”jag säger inget så har jag inget sagt”. Det sista sa min första pojkväns mamma som var raggarbrud alltid till mig. Det andra hon sa var ”det man inte vet har man inte ont av”, det var som en kommentar till att jag frågade om hon inte blev orolig eftersom hennes man så uppenbart var otrogen mot henne på sina affärsresor. Just den sista devisen känner jag mig dock säker på att jag är motståndare till. Otrohet är kanske det fulaste som finns trots allt.

Till mitt försvar kan jag berätta att det jag inte gjort är att öppna härbärge för missbrukare och alkoholister och andra halta och lytta i min sekelskifteslägenhet med kristallkronor. Jag har i och för sig tagit hand om många ganska skröpliga kattor, som jag klarsynt låtit somna in i de fall de inte haft haft några utsikter att repa sig eller varit allmänt gapiga. När jag tänker tillbaka och ser på balansräkningen blir jag arg på mig själv. Inte för att det är fel att vilja ta hand om levande varelser som har det tufft, men när det handlar om att ta hand om sådana som aldrig planerar att finnas där för dig så är det slöseri. Eller nu skulle Jesus bli arg? Jag känner mig sammanfattningsvis tveksam och försiktigt bitter till godhetstanken just nu. För hur kan det t ex komma sig att en man som inte är förmögen att ens ta hand om sig själv och sina egna kvalster kan husera så många olika parallella ”sjuksköterskor, älskarinnor, städerskor, sällskapsdamer och livläkare” när denna vederbörande faktiskt inte egentligen presterar något annat än besvikelser för någon?

Låter det hårt?

Jag är inte hård.

Kanske är det den största sorgen.

18380215_757152821149593_322123831395221504_n

2017/05/03

Transcendent

Ser dokumentär om vårutställningen på The Metropolitan <<The Met>> i New York. Med start den första måndagen i maj blandas haute couture med världens största kändisar i en miljö som har olika teman varje gång. (The first Monday in May, av Andrew Rossi). Den mest kända är “Alexander McQueen: Savage Beauty”, och även 2015 ”China: through the looking glass”.

Naturligtvis är mode konst. Konst får oss att känna oss mindre ensamma var det någon som sa. Jag slås av att det enda rimliga är fantasivärden och förmodligen det enda sättet för en konstnär att behålla förståndet. John Galliano talar om att fantasivärlden är hans tillflyktsort. Alexander Mc Queen begår självmord kort efter sin mammas död. Kan bara spekulera i hur avskyvärd verkligheten tedde sig för honom. Paradoxalt nog presenteras filmen på Dox som ”en av världens bästa filmer om verkligheten”. Även så heter det ju ”hon kunde inte hantera verkligheten”, som om det vore något eftersträvansvärt eller sunt alls. Verkligheten är ett förlegat ideal i ett liv som av allt att döma är meningslöst.

2017/03/07

Undran över samhället

Varför bry sig om skvaller på sociala medier och fake-news? För att det är både lättare och enklare att sätta etikett på andras misstag än att upptäcka och erkänna sina egna såklart. Och för att det är jobbigt att vara källkritisk. Man behöver konsumera väldigt mycket nyheter, historia, dokumentärer, böcker mm 24/7. Rasism och främlingsfientlighet är alltså lathet, feghet och framförallt intellektuell svaghet? En ren kanalisering av hat (internt och externt) och verklighetsflykt? Ja såklart, men varför?

Omvälvande kunskap är något som ändrar på din världsbild, helst så radikalt att du inte längre kan förstå hur du kunde tänka så som du gjorde tidigare. Kompetens innebär förmågan att ta till dig kunskap och riskera få din världsbild helt rubbad! Det gör du automatiskt om du är normalbegåvad, kan läsa och skriva och har framtidstro och är i balans med dig själv. Alla har potentialen att nå sin personbästa kompetensnivå. Det är där problemet ligger. Många människor känner sig maktlösa över sina liv, bakbundna i ett system tan praktisk möjlighet att välja sitt eget liv bortom standardmodellen som erbjuds? Ett system utan tillräcklig individuell frihet där ingen pratar om hur de själva kan bidra till gemenskapen, utan bara ser till sina rättigheter. Hur blev det såhär och varför? Socialismen säger liberalerna. Internationalismen och mångkulturen säger nationalisterna. Skatterna säger högern. 

Såklart är riskerna med att människan är just främlingsfientlig, lat, feg och intellektuellt svagbegåvad långt mer allvarliga än egenskaperna hos den enskilda, nämligen att vi faktiskt kanske kommer ge makten åt en regering som döljer en fascistisk ideologi 2018. istället för att kunna lägga denna energin på att själva förverkliga våra livsdrömmar?

Obs! Flickan på bilderna har ingenting med texten att göra.

 

%d bloggare gillar detta: