Posts tagged ‘destruktiva relationer’

2017/05/10

Så blir du en bättre pessimist

På min gata i stan bor många smaklösa människor med tom blick och föraktfull uppsyn, som ser ut som de försöker se ut som de bott i Monaco – vissa har väl även det who knows – och varannan butikslokal är någon slags skönhetsinstitut med skyltar som lovar rynkfria slanka kroppar med kurvorna på de rätta ställena. Resten är mest sunkiga ölhak för dem av de förmögna människorna som blivit alkoholister och så såklart caféer och så kallade konstgallerier (utan konst då) som de pensionerade fruarna till de smaklösa penningstarka männen driver för att de ska ha någonting att göra? De bilar som står på min gata är alla vräkiga precis som deras ägare, som alla bär mockasiner i olika grälla färger och lammullströjan knuten över axlarna i en annan jättegräll färg. Man kan säga att på min gata i stan finns allt för den smaklösa och penningstarke.

Låter det som jag inte trivs på min gata i stan? Det stämmer nog verkligen! Skulle säga att jag vantrivs på min gata i stan faktiskt. Men naturligtvis är min lägenhet underbar, som en våning i ett kråkslott. Mer om den någon annan dag.

Ett tag tänkte jag att de nog behöver mig här, men nu tänker jag att jag inte har tid eller lust att piffa upp så smaklösa människor. De människor som jag blir mest misstänksam mot är de som utbrister att de ”älskar att arbeta med människor. Jag menar finns det något vidrigare egentligen om vi ska vara ärliga? Ja, det skulle kanske vara att arbeta med dem som tvingat sig att tro att de älskar människor då? Jag är mörk i sinnet idag naturligtvis, av skäl jag inte kan prata om för ”så gör man inte”. Som väl är har jag ju precis gått en kurs i praktisk filosofi som just behandlade denna inriktning ”pessimismen”. Stor respekt för detta.

Den person som främst förknippas med denna inriktning är Schopenhauer vars livsfilosofi brukar betecknas som pessimistisk. Den var tydligt influerad av buddhismens livssyn.

Det centrala i människolivet enligt Schopenhauer är att vi människor har önskningar och begär som vi strävar efter att uppfylla. Problemet är bara att vi aldrig blir nöjda: så fort vi har tillfredsställt ett begär, väcks ett annat inom oss. Och när vi väl lyckas uppfylla en önskan så inser vi att vi egentligen inte blev lyckligare av det och så börjar vi önska oss något annat. Och så fortgår det. Livet är ett ekorrhjul där vi springer runt, runt, utan att någonsin komma till målet och sedan en dag så kommer tiden då vi snart ska dö och då blir vi hemskt förvånade och även ofta djupt deprimerade.

Schopenhauer ägnade sig mycket åt att fundera över kärlek och mänskliga relationer. En fråga han ägnade sig mycket åt var den om varför vi ofta blir kära i helt fel personer? Varför förälskar man sig i vissa människor, men inte i andra? Schopenhauers svar på detta blev att hela världsalltet drivs av en livsvilja. Denna vilja att leva, att finnas, är blind för allt utom fortlevnaden. När vi blir kära har vi alltså inte kontroll över oss själva, utan drivs av något större än oss, nämligen universums vilja till liv. Livsviljan tar inte hänsyn till dina individuella preferenser. Alltså kan du bli kär i en människa som på alla sätt är dålig för dig.

En annan av Schopenhauers berömda tankar är igelkottens dilemma. Det är en metafor som är till för att förklara problemet med mänskliga relationer. Igelkottens dilemma är följande: igelkotten vill vara nära andra igelkottar. Men igelkottar är väldigt taggiga, så ju närmare igelkotten kommer de andra, desto mer kommer hen att sticka de andra igelkottarna, och desto mer kommer hen själv att bli stucken.

Igelkottens dilemma är människans: är det bättre att vara i relationer med andra människor, och därmed såra dem och sig själv; eller bör man kanske avstå?

Schopenhauers lösningar av alla dessa problem är ständigt det negativa. Det enda sättet att undgå besvikelse är att sluta sträva. Det enda sättet att inte bli sårad är att sluta försöka vara nära andra människor. Pessimism? Ja, fast är pessimism motsatsen till optimism? Pessimisten är troligen den sista ”minoriteten” som fortfarande sitter instängd i sin garderob. Att nu outa sig som pessimist tillåter knappast samhällsklimatet. Och kan man tala om en bra och dålig pessimism? Den dåliga skulle då förknippas med cynism, nihilism och total uppgivenhet. Den goda med ett kritiskt sinnelag, anti-utopism kopplat till ett realistiskt förnuft, självironi och humor.

Pessimism kommer av det latinska ordet pessimus som betyder sämst. Dess språkliga motsats är alltså optimus, bäst. Därmed inte sagt att de entydigt är varandras motsatser, snarare ryms de i samma process, de verkar parallellt. Även pessimisten kan bära på en framtidstro, dock inte lika orubblig som optimistens. Därav följer också att pessimisten har lättare än optimisten att hantera den egna världsbildens sönderfall. I en elegant formulering ger den ideologiskt konservative amerikanske kolumnisten George F Will stöd för den tanken: ”Det trevliga med att vara pessimist är att man hela tiden antingen får rätt eller blir glatt överraskad.”

Eller är pessimismen ett modernt fenomen bland annat som en reaktion på filosofen Leibniz idé om att vi lever i den bästa av världar, en tankegång som Voltaire dissekerade och parodierade i romanen Candide. Voltaire kan därför med en lätt generalisering kallas den förste moderne pessimisten.

Jag citerar , litteraturkritiker SvD 2010: ”Det vore naturligtvis en överdrift att påstå att pessimismen skulle kunna bli ett mode. Försök har gjorts och genom den moderna historien finns det många tänkare som givit välformulerade uttryck för sin civilisationspessimism, alltifrån Voltaire till den finske filosofen Georg Henrik von Wright. Men pessimismen är ju till skillnad från diverse optimism- och lyckoläror en livshållning som inte kan exploateras för att sälja billiga recept för framgång, rikedom och välmående. Boktitlar som exempelvis, ”Så blir du en bättre pessimist”, ”Hjälp dig själv att svartmåla”, eller ”Lyssna till din inre röst: Ge upp!” är sannolikt inte välkomna på en tilltagande marknad för självhjälpsböcker. Nu när västvärlden står under ständig attack av allehanda optimism- och lyckomånglare är det lätt att göra gemensam sak med författaren Milan Kundera när denne utropar: ”optimism är opium för folket”.

Men kanske är det så att pessimismen endast bidar sin tid. Tro mig, det borde alltid finnas utrymme för en eller annan dysterkvist – inte minst som välbehövlig motkraft då och då.

..hos Tove Jansson förmedlas svärtan med humor och omtanke, deras figurer drabbar på ett helt annat sätt än i vuxenlitteraturens ofta obönhörliga allvar. Låt mig också exemplifiera med bisamråttan i en av Tove Janssons första Muminböcker Kometjakten. Bisamråttan är en bifgur, men den som skrämmer upp Mumintrollet och skapar den undergångsstämning som präglar berättelsen:

”Stör mig inte, sa bisamråttan. Spring och lek. Lek så länge du får leka. Vi kan ändå inte göra någonting åt saken så det är lika bra att ta det filosofiskt.

Vilken sak?! skrek trollet.

Jordens undergång förstås, förklarade bisamråttan lugnt.

Mumintrollet vände och rusade in i köket där hans mamma höll på med att laga morgonkaffe.

Mamma! Skrek han. Allting är grått och bisamråttan säger att jorden ska gå under! Kom och titta!”

Sen lägger sig bisamråttan i hängmattan och inväntar katastrofen med ett exemplar av Oswald Spenglers Västerlandets undergång.

–Tove Jansson driver rätt medvetet med honom och hans ödesmättade undergångstankar, säger litteraturprofessor Boel Westin. Tove Jansson läste mycket filosofi och det fanns mörka stråk hos henne, men hon var ingen utpräglad pessimist.

I bokens första kapitel The Anatomy of pessimism resonerar Dienstag om olika utgångspunkter för den moderna pessimismen. Grundtanken är att det råder en motsättning mellan livet och förnuftet. Med förnuftet analyserar, kritiserar och raserar vi människor de förhoppningar, utopier och andra trossystem som vi själva dras till i ambitionen att skapa ett bättre liv på jorden. Ja, det låter som ett slags moment 22 där tillvarons absurditet, resignationen inför tidens gång och alltings förgänglighet blandas med revolt och trots.

Dienstag delar också in pessimismen i olika undergrupper som kulturell, metafysisk, existentiell och dionysisk pessimism och till varje grupp knyter han framstående tänkare. Rousseau ger ansikte åt den kulturella medan Camus och Nietzsche får representera den existentiella respektive dionysiska pessimismen.

”Pessimismen framhåller gränserna, den oundvikliga okunnigheten, irrationaliteten, tillfälligheterna som stjälper de bäst lagda planerna. Den ser med skepsis på de lysande konstruktionerna”, skriver idéhistorikern och SvD-medarbetaren Svante Nordin i sin recension av Dienstags bok (under strecket 20/1-2007).

Men halt ett ögonblick! Det finns filosofer som inte alls skulle gå med på att pessimismen är en del av den filosofiska vetenskapen. Sven Ove Hansson, professor på KTH, är en av dem och när vi ses på hans arbetsrum i Tekniska Högskolan säger han frankt: ”Pessimismen är en livshållning, inte en filosofi.”

–För att en idé ska betraktas som en filosofi måste det gå att argumentera för den eller emot den. Det går inte att finna några rationella argument för en pessimistisk filosofi. Hur ska man ta reda på om detta är bra eller dåligt eller analysera dess effekter. Det handlar snarare om egenskaper hos människor ungefär som att man är lat, utåtriktad och så vidare.

–Jag skulle nog hellre säga att pessimismen är en aforismfilosofi, en uppsättning kluriga formuleringar.

Där placerar han också Schopenhauer, mycket till filosof var han inte. Hansson avvisar emellertid inte tanken att en optimistisk eller pessimistisk grundsyn kan påverka en människas agerande men för Sven Ove Hansson är de alltför enkla kategorier för att beskriva komplexa sammanhang. ”Vad är utvecklingsoptimism?”, frågar han med ett skeptiskt tonfall:

–Är den som anser att kärnkraften är den bästa och kanske också säkraste energikällan utvecklingsoptimist och den som är negativ till kärnkraften och pekar på dess faror utvecklingspessimist? … Filosofi eller ej, men pessimismen är ett sätt att med skepsis och förundran möta världen i stort som i smått, ett sätt att förhålla sig till livet och inte ett sätt att förhindra liv. Pessimism innebär, kort sagt, att man tar det säkra för det osäkra. Man kan inte förlora på det men däremot vinna något. Bara med den synen på livet blir man aldrig besviken.”

 

Friedrich Nietzsche accepterade Schopenhauers grundtankar, men drog helt andra slutsatser: vi ska inte sluta sträva och sluta vara med varandra, tvärtom. Det som gör livet värt att leva är inte att vi når mål och blir lyckliga, utan det är den ständiga strävan, smärtan, kampen och svårigheterna.

Boken jag borde skriva till mig själv är nog ”Så blir det du en bättre pessimist”. Kanske en nisch?

IMG_3076_instant

 

2014/12/26

Den hotfulla närheten

wpid-IMG_20130512_124252.jpg

Projektion

Projektion innebär att undanhålla sina ”svagheter” för att försöka bevara den självbild man vill ha och ge sken av. Istället för att erkänna sina svagheter, som måste komma fram för att det ska vara möjligt att bygga upp en sund självbild, så döljer man dem och försöker överföra (projicera) dem på någon annan. I texten benäms personen som utsätts för projektionerna för ”hon”. Behöver nog inte säga det, men det kan naturligtvis lika gärna vara ombytta roller! Detta har bara med mitt förflutna att göra och jag vill genom att tala öppet om det visa att det kan hända vem som helst.

Projektion i familjer

Det kan vara så att en hel familj använder sig av projektion där alla förtränger sina äkta känslor. Utåt kan familjen se ut att hålla ihop men egentligen håller de alla varandra på avstånd och en stor tomhet uppstår. Varje familjemedlem ägnar sig åt att skydda sin egen falska självbild och tar ut de skambelagda känslorna på varandra, gärna på den som inte är närvarande för stunden eller på någon som kommer ny in i familjen. Känslorna läggs över på andra för att bli av med den inre frustrationen. Ingen tar ansvar och ”skiten” skyfflas runt istället för att bearbetas.

Går det att förändra?

Människor som ägnar sig åt att ständigt lämpa över sitt dåliga beteende och obearbetade känslor på andra är egocentriska och ointresserade av hur illa de gör den de utsätter. En människa med osund narcissism kan möjligtvis förändras och börja se sig själv och andra som de är men det kräver hårt arbete och inre bearbetning där man verkligen försöker se utanför sig själv. Detta sker tyvärr sällan då egoismen står i vägen. De matar istället sin osunda egoism genom att söka falsk bekräftelse från människor som de vet inte säger sanningen. Om de istället skulle vända sig till någon som faktiskt vågar skrapa på djupet och komma nära det de försöker dölja inom sig kommer projektionen med full kraft. Antingen gör de allt för att trycka ner personen som kommit nära det de vill dölja eller så slänger de igen dörren och går för att inte komma tillbaka. På så sätt kan den falska självbilden hållas uppe.

Hindrar äkta och sunda relationer

De här personerna har alltså inte förmågan att ha äkta och sunda relationer. De börjar bete sig illa och för över sina egna tillkortakommanden så fort de kommit över första fasen i relationen och det är dags att gå vidare för att fördjupa känslorna. En person med starka försvar vänder tvärt i detta läge från att ha uppvisat fantastiska sidor under förälskelsefasen kommer han nu visa kalla, kontrollerande och svekfulla sidor – sidor som han inte vill kännas vid utan helt utan skam kommer säga att du använder dig av.

Förvirrande och plågsam kommunikation

De som har haft en relation med någon som ägnar sig åt projektion kommer märka att kommunikationen ändras drastiskt då personens självbild ”hotas” vilket den automatiskt gör när det är dags att fördjupa relationen. Den hastiga växlingen kommer antagligen att göra mottagaren väldigt förvirrad, rädd och ledsen. Som drabbad av projektion är det lätt att tappa fotfästet. Beteendet är svårt för en normalt empatisk människa att greppa, så man hamnar i chock. Det kan inte vara sant, han som är så himla snäll och kärleksfull kan inte ha gjort så eller menat så.  Det är omöjligt att förstå vart den andre är på väg, vad det är han vill för det finns inget konstruktivt i det han säger och gör. Då är det lätt att den som utsätts gör misstag som att säga något fel eller kanske inte våga säga något alls, blir rädd och försöka gå sin väg eller kanske försöker böna och be efter kärlek och bekräftelse. De människor som ägnar sig åt projektion tar snabbt fasta på dessa ”misstag” och riktar blixtsnabbt in sig på dessa så att den som utsätts blir ännu mer förvirrad. ”Du sa fel och jag ska lära dig och påminna dig varje gång du gör fel! Du är kritisk, du provocerar alltid, du är psykiskt sjuk, du är så svartsjuk, du misstänkliggör mig, du älskar mig inte, varför är du så svag och rädd, du ljuger och ingen kan ha ett  fungerande harmoniskt förhållande med dig…

Genom att lägga skuld på sin partner för sin egen oförmåga till sund kommunikation slipper den som utsätter andra ifrån sitt eget ansvar och får en känsla av rättfärdighet. Det spelar ingen roll för den här personen att känslan av rättfärdighet inte är äkta och har kommit till på ett sätt som skadar mottagaren. Detta beteende är ett mycket respektlöst och kränkande och används skamlöst för egen vinnings skull. Ett perfekt sätt för en skamlös att bli av med sina egna oönskade känslor och få makt över den andra.

Närheten hotar den falska självbilden

I sunda relationer är inte omtanken om den andre lika stark i början av relationen då man inte har kommit lika långt i sina känslor som när man har känner att man vill fördjupa relationen. När det är dags att fördjupa relationen är omtanken mycket djupare. Med en person som styrs av en osund egoism och projektioner är det tvärtom – Ju närmare du kommer en sådan person ju mer illa kommer du att behandlas. Den här personen kommer alltså att ge den person som han känner mest intresse för och som han blir mest förälskad i den sämsta behandlingen. Det beror på att det är just närheten som hotar hans falska självbild. Han kommer då inte visa någon omtanke alls för kvinnan eftersom hans ego kommer att blockera sådana känslor. Detta leder till att ju mindre den här personen känner i en relation ju ofarligare blir han eftersom han inte känner sig hotad då han har kontroll över sina känslor. Det är först när han blir förälskad på riktigt som han känner att han tappar kontrollen och så snurrar den destruktiva karusellen igång med full kraft.

Den ”bästa” mottagaren för hans eget tillkortakommande är en varm och känslomässigt öppen person, lojal, ansvarsfull, omhändertagande och som lätt känner dåligt samvete. Alla dessa egenskaper som han uppskattade i början vänder han hastigt till negativa egenskaper den dagen han känner sig hotad att bli avslöjad vem han egentligen är bakom masken. Maktbalansen störs och den kvinna som han har förälskat sig har inte de egenskaper som krävs för att möta honom på den nivå han befinner sig. Kvinna blir insnärjd i hans projektioner om hon inte lämnar honom och han kommer snabbt behandla henne allt sämre.

Härska och söndra

Minsta lilla önskan från kvinnan, i fördjupningsfasen, känns som ett orimligt krav. För att slippa känna detta krav kommer han göra klart för henne i ord och handling att hon inte har rätt att ställa krav på honom, han kommer att förminska henne medan han blåser upp sig själv. Till sist har hon ingen rätt att ställa några krav alls medan han kan ställa vilka krav och göra upp vilka regler som helst. Allt blir på hans villkor, vilket känns mycket förvirrande eftersom förälskefasen innebar att man blev hyllad som en drottning och i princip fick allt man behövde i form av kärlek och bekräftelse.

Han härskar och söndrar den kvinna som han säger sig älska för att hon pockar på hans dåliga samvete. Detta dåliga samvete är inget han kan hantera och det alstrar en inre spänning han inte vill kännas vid. Han blir aggressiv och anklagar henne för att hon får honom att må dåligt, att skulden är hennes då hon överför negativ energi. Han kan då häva ur sig att ”jag ångrar ingenting – jag hade min fulla rätt att göra detta – du ska skita i vad jag gör – jag känner mig jagad av dig – du kväver mig…”

Ett exempel på projicering

Om en man som ägnar sig åt projicering är otrogen mot kvinnan han är tillsammans med så vet han självklart att han sviker, ljuger och gör illa. Men för att på alla sätt få bort bilden av sig själv som en ”dålig man” talar han ofta starkt negativt om andra män/kvinnor som är otrogna. När inte detta räcker för att hålla uppe den bild han vill ha om sig själv så vänder han sig till kvinnan han bedrar och förvandlar henne till den som gör fel, som är oduglig, som är elak och som inte går att lita på. På så sätt rättfärdigas alla hans  sina egna lögner inför sig själv.

 Vägen ut ur projicering

Det är viktigt att behålla sin klarsyn och inte försöka närma dig och förstå någon som försöker projicera, härska och söndra. Om du befinner dig tillsammans med någon som använder sig av dessa destruktiva mönster är det mest triggande du kan göra för den här personen att försöka komma mer nära, vädja till medkänsla och rättvisa.

Försök inte att haka fast i projektionen, förklara dig inte, försvara dig inte utan försök behålla huvudet och hjärtat kallt för att sedan lämna relationen. Det är lättare sagt än gjort om du redan har engagerat dig och blivit förälskad i personen. Men det finns tyvärr inga andra råd än att lämna för att undvika hans vrede och söndring av din självkänsla. Du kommer inte ha en chans när han känner sig hotad och kör över dig. Han vet detta men tyvärr är han mer kall och egoistisk än vad du kan föreställa dig. Du är för honom som en vit filmduk vilken han projicerar alla sina egna negativa sidor på. Du är hans projektionsskärm.

Viktiga råd för att undvika att fastna i någons projektionsskärm

Om du är en person som lätt känner skuld och rannsakar dig själv så måste du vara extra försiktig och lära dig av de varningssignaler en person som projicerar använder sig av. Att du är välvillig, snäll och ger av dig själv är något en sund person uppskattar. Men en person som är osunt egoistisk och använder sig av försvar kommer bara utnyttja att du är snäll, att du försöker lösa problemen, att du försöker anpassa dig och göra dig medgörlig. Dina egenskaper, hur bra de än är, kommer alltså varken uppskattas eller förändra hans beteende.

Du måste släppa taget och ge upp hoppet om att DU kan förändra honom. Försök istället bli medveten om dessa mönster och beteenden som finns, då kan du lättare upptäcka i tid.

Håll dig undan människor som inte behandlar dig väl. Ta känslomässigt avstånd, ge inte av dig själv och bli inte personlig. Det finns ingen anledning att vara tillmötesgående mot någon som inte är snäll mot dig. Goda relationer är det viktigaste som finns så unna dig sådana istället.

Mer info här.

%d bloggare gillar detta: